Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
frestad att göra om igen, ifall jag vore ensam. Men hör
nu på, far, att jag trovärdigt lovar att bli en regal och
stadig man! För det är så att förstå, att om en rätt
väger förtjänsterna mot besväret och ansvaret, så nå de
snävt nock tell, och därför ger jag så gott fan alltihopa.»
Vid slutet av denna förklaring uppsteg Karolus och tog
de sina, den ena efter den andra, hjärtligt i hand.
X.
Orons dagar hade gått fram över Graverna utan att
något synbart spår bevittnade deras besök.
Lugna sutto männerna vid sina vinterarbeten, kvinnorna
vid sin spånad.
Letsler vilade, nu som förr, sitt grubblande huvud mot
handen. Georg läste med hela kraften av en fullt vaknad
vetgirighet, och Nicoline satt, nu som förr, vid sitt lilla
arbetsbord och lät sin blick genom kristi-kors-blommans
avbladade grenar sväva upp till blommans hemland. Men
sedan såg hon på Georg, på norska Fanny, den lilla fågeln,
som flaxade fram och åter och plockade sina korn ur
hennes hand och satt på hennes axel och plockade i hennes
lockar.
Men då Nicoline var ensam, smög sig intet leende över
hennes läppar, utan ofta föll en tår på det arbete hon
söm-made till maken eller sonen.
Från och med den olyckliga natten, då hon, utan att
akta på sin svaga, redan förut så undergrävda hälsa, stod
ute på Johannisskäret och lät den kalla vinden isa sina
lemmar, medan ångesten och den feberaktiga spänningen
brände i hennes inre, från och med denna natt kände
Nicoline döden i hjärtat. Denna tillfällighet hade likväl endast
påskyndat utvecklingen av ett länge sedan mottaget frö.
Georg förberedde hon. Hon hoppades och bemödade sig
att så stärka och rikta hans själskrafter, att de ej skulle
svika honom i bekymrens och farans ögonblick. I
stunder då de voro ensamma målade hon livets förvillelser,
deras avskräckande följder, med färger så starka och ord
så glödande, att Georg i stum förvåning såg huru hans
stilla och veka moder under hans ögon förvandlades till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
