Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELVTE KAPITLET 67
olika det brukar gå till i verkligheten mot i inbillningen;
som skeppsgosse hade han rest ut, som skeppsgosse kpm
han naturligtvis tillbaka, och den enda ringa utmätfkélse,
han vunnit, var den att hava blivit upptagen till chefens
uppassare eller, rättare, ett slags sällskap och eftersyn
åt hans son, en tolvårig gosse, som följde fadern i mening
att tidigt danas för sjöväsendet, för vilket han dock ej
röjde den minsta håg eller »fallenhet.
»Vad är det du har för dig, Georg?» frågade i
detsamma en ungdomlig röst, och en hand klappade honom på
axeln. Det var kadetten, från vilken vi nyss skildes, då
han gick att söka sig en »postillon d’amour», som på samma
gång ville åtaga sig att spela Neptuni roll.
Georg lyfte på hatten och svarade: »Jag stoppar igen
ett hål för n:r 36 Tupp.»
»Jaså, har du blivit skeppsskräddare!»
»Å, jag har icke hunnit så långt i värdighet!» sade
Georg småleende. »Men jag skall säga herr kadetten huru
det är: flaggskeppar Stormbom råkade vifta så häftigt med
handen, att Tuppen fick drag i vänstra ögat, och därför ser
ej den stackarn att själv laga tröjan åt sig.»
»Jag har ständigt», återtog vår kadett med ogement
inställsam röst, »ansett dig för en hederlig och tjänstaktig
själ, Georg, och det fägnar mig att se, det jag i detta fall
har rätt ! Men detta är icke allt hos dig. Du är en satans
duktig buss, som just icke skyr varken ett eller annat,
och det är därför jag tycker om dig.»
»Nå ja», menade Georg, som väl fann berömmet komma
något oförmodat, men ändå, på det hela taget, icke alldeles
oförtjänt, »jag sköter mig så gott som någon annan.»
»Hör på, din klippare» — kadetten antog en mera
förtrolig ställning och reste sig på tåspetsarna, så att han kom
intill Georgs öra — »du ser den lilla norska skonerten där!
Han ligger just icke så långt härifrån... eller vad tycker
du?»
»Nej, vi ha honom ju in på oss!»
»Det är också min tanke. Och som jag icke har tid
till några omsvep, ärnar jag rätt och slätt fråga dig, om du
ej skulle vilja göra mig den tjänsten att där uträtta ett litet
ärende för mig?»
»Huru skulle det gå till?» frågade Georg storögd.
»Du simmar ju som tusan hakar: du är en riktig bad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
