Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
dare att simma — jag vet, att du ej har din like i den
konsten.»
»Vad hjälper det? Ingen man från bord efter
klockan nio.»
»Strunt... för en våghals som du betyder det
ingenting! Du firar dig sakta ned från gal jonen, och ingen vet
varken när du far eller kommer igen.»
»Ja, det är allt gott att säga för herr kadetten, men
om jag blir upptäckt, så...» Med en uttrycksfull rörelse
pekade Georg på en kanon.
»Inbilla dig ej något sådant, min gosse!
Premierlöjtnanten håller nu som bäst på att för doktorn berätta om
sina ändlösa, femtio gånger uppstuvade västindiska resor.,
och de ta min själ ej slut på denna vakten!»
»Kan väl vara, men jag har ingen lust att riskera nå-
got: det lider till ända med resan.»
»Nå, så såg jag väl aldrig en rask buss hastigare
förvandlad i en kruka — ja, och det är du, Georg, du, som
aldrig frågat efter annat än att vara den förste i ett gott
upptåg och som här en så makalös färdighet att svänga
dig! Jag försäkrar, jag är riktigt ledsen — jag fruktar,
att du på något sätt är sjuk!»
»Å, var icke orolig för det: jag är vid bästa hälsa i
världen, och därför vill jag ej komma hem med ömma
lemmar. Men vad det angår, att jag så där flux blivit
förvandlad i en kruka, så vet nog herr kadetten själv, att det
endast var en nödlögn för att förmå mig att bita på
kroken!»
»Min hederlige Georg», återtog kadetten i annan ton,
»du bör ej tro, att det var min mening att förolämpa dig —
nej bevars, långt därifrån, men saken är, att jag befinner
mig i en sinnesstämning, som gör, att jag ej så noga kan
väga orden... Säg mig, har du någonsin hållit av någon
rätt hjärtligt här i världen?»
»Jo, jag skulle tro det!» svarade Georg, och en starkare
eld flammade upp i hans öga.
»Nå — ser du, då kunna vi snart förstå varandra!
Jag har också någon, som ligger mig varmt om hjärtat,
någon, som i Cadiz gråter för min skull de bittraste tårar,
medan jag här öder bort den dyrbara tiden i böner på dig.
Skonerten där borta går till Cadiz, och här» — han lade
handen på bröstfickan — »har j ag ett brev, förvarat i en
liten blecklåda, som du kunde fästa vid ett snöre om hal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
