Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
Kommen nära gal jonen, såg han en skeppsgosses byxor,
tröja och hatt vila på en tross under bogsprötet. »Aha»,
tänkte han, »det är den skälmen Georg, som varit framme
igen!» Och nu ställde sig löjtnanten, på vars ansikte
man vid denna upptäckt kunnat se en ljusare färgbrytning,
tätt invid galjonen, dock så, att han icke kunde upptäckas
av simmaren.
Efter en stunds förlopp märktes av ankarkättingens
rörelse i klyshålet, att någon klättrade uppför densamma.
Tyst och vig som en katt och långt ifrån att ana det
möte, som väntade honom, hade Georg snart lyckats att
krångla sig upp på däck. Men visst tog han ett stort,
ofrivilligt baksteg, då han så där oförhappandes befann sig
ansikte mot ansikte framför vakthavande officern.
»Kläd på dig fort!» var premier löjtnantens korta
befallning uttalad med barsk röst.
»Ja, herr löjtnant!» Och inom fem minuter stod Georg
åter framför sin förman. Med kvick blick hade han redan
anmärkt, att halvdäcket var »rent». Ensam med
löjtnanten, ansåg han saken ej hälften så farlig: han kunde då
våga att vara litet frispråkig och låta sin fintlighet spela.
»Varifrån kommer du?» Löjtnantens blick fixerade
honom skarpt.
»Nådig herr löjtnant, det är rena sanningen, att jag
varit så het i kroppen, att jag nödvändigt måste svalka mig
med ett bad !»
»Jag ser på dig, att du ljuger... försök icke att gäckas
med mig!»
»Herr löjtnanten ser då alltid tvärt igenom vem som
helst. Jag ville just inte gärna sagt hur det var, ty jag
liksom skäms lite för det, men då det ej hjälper, så får jag
väl bekväma mig!»
»Nå, låt höra!»
»Jo, rätta förhållandet var, att jag låg och metade förut
och fick en fisk på kroken, så tung och grov, att när han
kom upp i vattenbrynet, gjorde han en knyck på sig, och
som jag ovarsamt lutade mig fram, råkade jag falla över
bord.»
»Akta dig, pojke!» yttrade löjtnanten med en
stränghet, som likväl ännu ej var av det allra värsta slaget. »Du
kommer kanske att förändra tankar och träffa sanningen
närmare, då du i morgon får göra bekantskap med Jkon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
