Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
andra levande sällskap, en stor sköldpadda, vilken Karolus
nyligen hemfört och skänkt honom, krälade på en rymd
av några tum och likväl aldrig syntes flytta sig.
Han jämförde sin egen belägenhet med detta djurs, och
fann det senare stå på lycksalighetens höjd i förhållande
till hans egen. »Detta djur», tänkte han, »äger inga
behov, följaktligen inga omsorger för att tillfredsställa dem.
Hon lever hela månader av några droppar vatten, några
sävblad, hon lever i sitt skal, hon känner ej pinan av att
framsläpa sin varelse, ty skalet skyddar henne för luft, för
sol. Tänker hon, så grena åtminstone tankarna icke ut sig
och förvandlas till furier likt de tankar, vilka slitas om
äran att mest martera den varelse, som föddes att
behärska tanken, men i stället blir dess slav... o, hon är
lycklig!»
Nu ville han försöka vad en fast vilja kunde förmå
över det verktyg, som är bestämt att lyda.
Med en vattenkruka och en brödkaka bredvid sig på
bordet lade han sig ned. Han ville genom tuktandet av
människans nödvändigaste behov icke blott tillvälla sig en
seger över sina föraktligaste fiender, utan även därigenom
kuva de ännu svårare: de svarta tankarna. Han ville
utmatta dem, tills de ej mera förmådde pina honom. Sedan
skulle han endast vegetera i ett dvallikt tillstånd, sådant
som han föreställde sig det avundade djurets.^
Första dagen höll honom den onaturliga själsspänningen
skadeslös för den bristande födan. Men redan på den
andra började hungern att på ett förfärligt sätt låta känna sig.
Letsler skrattade dock och utmanade den under vilda
hotelser att göra sitt värsta. Han låg och njöt vid
skelette-randet av de kroppsliga behoven. Under tredje dagen
brände feber i hans ådror. Vattenkrukan var tom — åter
ett gräsligt behov: begäret att släcka törsten. Men detta
var en ny plåga. Han fråssade i kampen mot hunger och
törst: de hade besegrat själens kamp. Dock, huru länge.
Han mattades av. Han betraktade sköldpaddan, som
fortfor att kräla fram i sitt lugn, och han var färdig att
mörda henne för det att han, trots allt sitt bemödande, icke
kunde komma i samma tillstånd som hon.
Slutligen voro likväl både vilja och förmåga uttömda.
Och bittert hånskrattande, raglade han från bädden för
att söka vederkvickelse för dessa behov, vilka han nyss i
vansinne trotsat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
