Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET &$
Efter denna dag fattades han av ett ännuj djupare förakt
för sig själv. Han hade försökt nedsätta behoven till
mindre än livnärande — och försöket hade misslyckats* Huru
enkel den kost än var, vilken han tillreddb åt sig, insåg
han, att den ej kunde undvaras. Ihärdig i sitt en gång
fattade beslut, började han dock minska portionerna.
Snart upptäckte han likväl till sin förtvivlan, att de
indragna omsorgerna för föda lämnade honom ett ännu
större förråd av tid i behåll än förut.
Under första året efter sin hustrus död skrev han på sina
anteckningar, vilka stundtals hade fängslat honom. Men
antingen dessa nu voro slutade eller han förlorat hågen
för denna sysselsättning... allt nog: de syntes ej mera
till, och fågeln och sköldpaddan förblevo lians enda
sällskap, liksom hans enda förströelse var att vårda Nicolines
blommor och stätia hennes kammare, dit han! likväl allt mer
och mer sällan tittade in.
Sin klädsel vårdslösade han nu helt och hållet och satt
insvept i sin gamla kapprock, antingen han vid
vinterbrasan stekte sin fisk på glöden eller i sommarsolen torkade
den på hällen.
Vid början av den sommar, till vilken berättelsen nu
hunnit, hade hans krafter till den grad avtagit, att han
förföll i ett tillstånd av fullkomlig känslolöshet. Han visste ej
mer om han ätit eller icke, om han sovit eljer icke. Han
gav till och med icke akt på, att ett intrång blivit gjort
i hans enslighet: han hörde ej, att någonting rörde sig
omkring honom. Det var nämligen någon a!v fader Elias*
familj, som kom att se om den sjuke, Letsler visste ej, att
han var sjuk, ehuru han var det i hög grad. De gamla
vännerna och oftast kvinnorna tittade till honom och
vårdade honom vänligt. j
Det var en hemsk sjukdom: kroppen rörde sig, levde
och kände livets behov, men själens verksamhet var borta.
Man fick hantera honom som ett barn. Han gav med
ingenting tillkänna varken att det plågade, besvärade eller
tillfredsställde honom. Han tycktes hava hunnit det mål,
som han eftersträvat: att likna sköldpaddan.
Så förgingo flera veckor.
Men en afton, då han länge legat och stirrat på ett
föremål vid sängfötterna, syntes äntligen hans uppmärksamhet
åter ha blivit fästad. Hjärnans mekanik började ånyo sitt
arbete: tankar kommo och foro, men de kunde ännu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
