Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
reda sig. Och liksom ögonen tycktes vara fastvuxna vid
det omnämnda föremålet, så tycktes även själens
småningom återväckta krafter samla sig omkring detsamma.
Slutligen började bröstet häftigt arbeta, ögonen brunno,
pulsarna slogo med förnyat liv. Han utsträckte armarna,
och ett lågt, obeskrivligt ljud frambrast från hans så länge
stumma läppar.
Detta föremål var ett guldlockigt kvinnoväsen, som böjde
sig mot sängkanten och som vid det oförmodade ljudet
spratt upp och ilade fram.
Letsler betraktade med undran denna varelse. Det var
•icke, såsom hans inbillning velat se, Nicolines ande: det
var en föryngrad bild av henne.
»Vem är det?» sade han icke ovilligt, ty han förmådde
ej nu visa ovilja.
»Fanny Holmer, bäste herr Letsler!» ‘svarade flickan.
»Jag kom hit, när jag fick höra, att herr Letsler var så
sjuk, ty jag trodde, att jag kunde vara till någon nytta.»
»Fanny Holmer?» eftersade han i kallare ton. »Jag
vet ingenting om det namnet.»
»Men Georg känner det väl!» återtog Fanny, som
tillräckligt hört Letsler omtalas för att ej fälla modet. »Georg
har ofta varit hos oss på Strand, och han höll mycket av
mig.»
»Hur har du kommit hit, flicka?»
»Karolus’ hustru var i går på Strand och omtalade hur
bekymrade de hemma på Graverna voro för herr Letsler,
och då fick jag lov av mina föräldrar att resa hit.»
»Här passar ej för dig att vara, mitt barn! Vänd
tillbaka — jag behöver ingen.»
»Ack, säg icke så, skicka mig ej genast hem! Jag ville
så gärna dröja. Jag skulle koka soppor och ägg och
komma in endast när jag behövdes... Bäste herr Letsler, får
jag ej det? Georg bleve så glad, då han finge höra, att
jag ibland vore här! Och den goda, vackra fru Letsler,
som jag en gång såg på Georgs lilla holme, hon skulle visst
också önska detsamma.»
»Såg du...» Letsler fortsatte ej, men hans öga frågade
snabbare än ord.
»Ja», återtog Fanny, lätt fattande meningen, »jag såg
henne, och hon var så vänlig och god emot mig! Jag
skickade henne en gång de bästa frukter jag fick av pappa.»
»Gjorde du... Nå, eftersom dina ögon sett henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
