Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET 93
med synbart deltagande. Men då han kom till sista
avdelningen och för första gången, liksom händelsevis, nämnde
chefens namn, skakades Letslers lemmar av en darrning,
den han ej kunde dölja. »Vad» — sade han bleknande
— ».du har tjänat under... under...» Rösten tycktes
svika honom.
»Ja, min far, under kommendörkapten von U...»
»Jag trodde, att han redan tagit avsked — men hur
bemötte han dig?»
»Alltid efter min ringa förtjänst, tills han upptäckte...»
»Vad?» Letsler reste sig i högsta spänning. »Vad
upptäckte han? Ditt namn — jaså! Nå, många kunna
heta Letsler... Men du här alltid varit en häftig, otyglad
pojke, som ej lärt dig ha tand för tunga. Säkert ha? någon
oförsiktighet...»
»Min bäste far...»
»Säg ingenting! Vad han upptäckt har bestämt varit
i följd av dina enfaldiga svar.»
»Men jag hade ju icke fått några särskilda tillsägelser!»
»Tyst säger jag, tyst! Du var så gammal, att du av
dig själv bort förstå att ingen väljer en bostad sådan söm
denna, om han kan välja en annan ... Således förrådd —
förrådd!»
»Var säker, min far, att vad det än må vara för en
hemlighet, som vistelsen här på Johannisskäret döljer, så är
den i gott förvar hos kommendörkaptenen — han är för
hederlig karl att förråda en vän.»
»Det tror jag väl», svarade Letsler med bitterhet, »det
vore föga vinst för honom! Men jag hade ej velat, att
någon, som känt mig under andra förhållanden, skulle fått
veta var den fläck ligger, dit jag tagit min tillflykt...
Dock berätta mig alltsammans utförligt, sanningsenligt!»
Georg gjorde denna berättelse och framläirtnade slutligen
det brev, som hans chef givit honom.
Under läsningen mildrades det hårda och ovilliga i
Letslers drag, och till och med en och annan ljusare skymt for
däröver. Brevet var långt, och sedan Letsler hårt
sammanklämt det, sade han långsamt: »Du har ingen eger^lig skuld,
Georg! Jag förhastade mig. Namnet och anletsqpgen ...
Nå, lika mycket, kanske var detta möte till du? lycka.
Kommendörkaptenen är en man av heder, och ehuru jag
hellre sett, att du kommit fram i världen hans hjälp för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
