Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
utan, så är det dock nu som det är, och han må se till, att
han kan göra för dig vad ditt eget uppförande och några
vissa förhållanden fordra av honom.»
»Om jag får förstå dessa ord», yttrade Georg, sedan
han några ögonblick övervägt dem, »så är det säkert en
gammal skuld som kommendörkaptenen avbetalar i det
goda han vill verka för mig?»
»Nej, just icke det: han kan vara mig skyldig både allt
och intet, allt som man tar det. Han har gjort även mig
tjänster, men jag har inga andra anspråk på honom än dem
hedern ålägger honom. Från denna sida betraktat, är allt,
vad han kan göra för dig, en plikt — men, kom väl ihåg
det, från ingen annan!»
»Jag skall aldri g glömma det», svarade Georg, »och
jag är honom redan stor tacksamhet skyldig!»
»Vet du», frågade Letsler efter några ögonblicks tystnad,
»om han äger i livet flera barn än gossen, som du räddade?»
»En dotter hörde jag...»
»En dotter... ja, riktigt: en dotter vid tolv eller
tretton års ålder. Men» — tilläde han liksom för sig själv —
»sonen blir vid Helgenäs, Helgenäs... nämnde han detta
namn för dig?»
»Han inbjöd mig att en gång besöka honom där.»
»Ja, varför icke!» Letslers ansikte fick nu ett uttryck,
som Georg icke kunde begripa, och det låg en bitter
blandning av retlighet och hån såväl i tonen som orden. Men
återtagande sin naturliga röst, bifogade han: »Det kan vara
god tid ännu att tänka därpå! Emellertid är jag nöjd med
den plan, kommendörkaptenen föreslagit — följ den, och
det kommer ej att dröja länge innan du står på egen
botten.»
, »Det är mitt bestämda mål, som ständigt föresvävar
mig», svarade Georg, »och därför kan jag ej heller
försumma något att uppnå det!»
»Men skulle vår Herre hastigt kalla mig bort, så se
här...» Letsler tryckte på den hemlighetsfulla fjädern i
skåpet,, och sedan det öppnat sig och lämnat ingången fri
till den forna smugglarehålan, visade han för Georg en
liten skreva i klyftan, dold av en väl inpassad sten...
»Detta är ett förvaringsrum, som endast du och jag känna.
Här ligger vad jag äger av papper och penningar. Av
de senare finns ej någon rikedom, men nog för att, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
