Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET 95
du själv hopsamlat något, sätta dig i stånd att köpa eget
fartyg. Papperen skola upplysa dig om allt det, som varit
mörkt i din fars liv, och om de förhållanden, som hindra
honom att ställa dig på den plats du annars hade rätt att
fordra.»
XIX.
Kort före middagen söndagen därefter lade en båt till
vid patron Holmers brygga, och herr patronen, som själv
stod på gården och solade sig, gick med fryntligt ansikte
emot den ankommande, d. v. s. vår vän Georg.
»Välkommen, hjärtans välkommen, min käre Georg..,
herr Letsler, skulle jag säga — du är nu mycket för stor
att kallas vid bara förnamnet... Nå, Fanny och du ha
fedan träffats. Jag blev min själ riktigt glad, när flicka
ungen berättade att du var återkommen.»
»Jag tackar för herr patrons goda åtanke!» svarade.
Georg artigt. »Och fastän jag icke mer får vara med om
de gamla trevliga äventyren, så anser jag ändå som min
skyldighet att nämna, det jag varsnade tulljakten icke långt
här utanför.»
»Icke gör mig gamle Petter i dag den äran på tjänstens
vägnar, så mycket är säkert!» menade patronen, under det
han med Georg vandrade uppför bryggan. »Men jag skall
säga dig hur det är, min gosse! För ett par dar se’n fick
Petter Gran till sig en brorson, en ung junker, som skall
vikariera för gubben ibland, då han lider av podager, en
satans skön podager, som han ådrog sig vid den där
häng-ningsprocessen, du minns, och nu gissar jag, att det blir
ett besök i all vänskaplighet, på det att den gamle räven
må få tillfälle att ge den unge några goda råd om ett och
annat samt visa honom hur landet ligger, ifall han någon
gång framdeles — du förstår — skulle få några små göro-.
mål med mina skutor och sjöbodar.»
»Jag förstår!» svarade Georg skrattande. »Petter Gran
är en slipad och duktig karl, och skulle väl göra ännu mer
förödelse för köpmännen, om han bara hade dugligare
jaktkarlar.»
»Dugliga nog, min själ! Sedan han äntligen fick Kronv
den ärliga kroppen, transporterad, skaffade han sig en rik-,
tig grovhuggare, som de allmänt kalla Luktare-Kalle, ty►
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
