Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
»Nå, då har också du hört’ galet — jag har varken
sagt eller tänkt, att munkarna voro lagade för någon
annan än dig... Men nu är det som det är, och du får hålla
till godo med dem uppbrända!»
»Om de vore svarta som sot, skola de ändå smaka .
som änglaspis!» förklarade Georg och ställde Fanny
tillbaka på hennes plats vid spisen. »Ack, du är bra...
bra...»
»... söt!» inföll Fanny glättigt.
»Nej, näbbig — du är en lika näbbig och förtjusande
unge nu som förr! Men jag säger dig, Fanny, våga icke
att se på den där jaktlöjtnanten: jag tål ej att du gör det!»
»Vad tänker du på — små barn få väl leka med den,
som är snäll mot dem!»
»Små barn, ja! Men...»
»Och ifall han tar mig på knät och visar mig något
vackert, såsom klockan, kråsnåln eller så...»
»Tar dig på knät?» utbrast Georg med blixtrande öga.
»Jag vill icke råda honom till det — jag skulle då prygla
honom både gul och blå!»
»Bevars, en liten flicka som jag... vad menar du?»
»Jag menar, att du är en elak liten trollpacka...», och
härvid böjde Georg Fannys vackra huvud tillbaka, stal
sig en kyss och sprang på dörren.
I högtidsrummet satt fru Holmer med postillan framför
sig. Hon tog hjärtligt emot Georg, frågade med en
gammal bekants deltagande om hans resa och utsikter och
avhörde med uppriktigaste välvilja de underrättelser, som han
därom hade att lämna, varjämte hon vänligt bjöd honom
att, så länge han vistades på Graverna, alltid anse Strand
för sitt andra hem.
»Jag kan ej önska bättre», svarade Georg och förde
vördnadsfullt aen bleka fruns hand till sina läppar, »och
jag kan icke uttrycka hur tacksam jag är för den godhet,
både jag, min mor — den tiden hon levde — och nu sist
min far fått röna!»
»Ingenting därom, min bäste herr Letsler! Fanny
håller en så fullkomlig reda på alla människors förhållanden
och omständighéter här i trakten, att hon lätt utforskade
att den sjuke enslingen behövde vård. ^ Vi måste dock
uppriktigt beklaga, att hans egen vilja gjort det omöjligt att
för nans bekvämlighet uträtta vad vi önskade... Nå, se
dar kommer jaktlöjtnanten med sin unge vikarie!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
