Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUANDRA KAPITLET
109
»Nå, välkommen, min gosse, hjärtans välkommen... Jag
har redan väntat dig i flera dar och har någonting, som
också väntar på dig.»
»Vad då, käraste farbror? Om farbror sagt någon,
skulle jag trott, att fru Stormbom möjligtvis med godhet
motsett min ankomst.»
»Det kan du lita på, att hon gjort! Men det var inte
henne jag menade... Nå, du kan ge ett handslag, känner
jag, så gott som en gammal sjöman... Jag sa’ till
käringen min — och du skall få se om det inte är en käring
som duger: — ’Mor, sa’ jag, pris vare min rektifikator, jag
har gjort den pojken till ett duktigt sjömansämne, som jag
kommer att få heder av. Du må lova mig att hålla honom
som din egen son P»
»Vad svarade hon på det?» frågade Georg, nyfiken att
få en liten idé om sin blivande vice-mors sinnesstämning
mot honom.
»Svarade? Jo, hon svarade ackurat som en kvinna med
hennes förstånd borde svara: ’Det kommer an på hur han
ställer sig’... Men var har du sakerna, min pilt?
Gumman har gått ut att handla en bit färskt till middagen.
Jag skall visa dig kammarn, jag!»
Gent emot flaggskeppare Stormboms eget arbetsrum låg
en likadan liten trevlig kammare, där allt på det nättaste
och prydligaste var inrett för den nye gästen. Varje möbel
syntes noga avpassad efter rummets storlek och efter dens
behov, som skulle bebo det. Man kunde aldrig begripa,
huru så många saker fingo rum, men genom klokhet, smak
och en liten avsågning här och där på utstående kanter hade
allt kommit ihop och såg nu ut liksom det vuxit upp i själva
kammaren. Det helas utseende inverkade genom sin
trevlighet genast på Georg: han kände på sig, att han här skulle
bli belåten.
Sedan hans bärare nedkastat sin börda på golvet, fått
betalning och Georg själv börjat vända upp och ned på de
inflyttade sakerna, yttrade Stormbom med en ton, som
röjde en smula illa dold oro: »Hör på, min gosse, detta
är ju ett stort rum för en sjöman, som alltid är van att få
stuva in sig med största möjliga knapphet?»
»Ja, bevars, farbror, det här rummet är ju så stort
som chefens egen sängkammare!»
»Just därför vill jag be dig att ej slösa med rummet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
