Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUANDRA KAPITLET
115
ben överslagit en summa för början av den tilltänkta
®a-vigationskursen, vart det avgjort, att huvudsumman skulle
stanna hos mor.
Under det dessa förhandlingar voro i gång, upptog fru
Rebecka ur en liten påse, den hon hade hängande på
stolskarmen, en stor hand full med små sönderklippta
silkes-lappar, dem hon fördelade i tvenne lika högar och sköt den
ena åt sin man och den andra åt sin hyresgäst, utan att
likväl vidare förklara meningen.
För egen del började hon sin verksamhet genom att från
bordets underrede draga till sig en påse, vida större än den
förstnämnda. Av de i den befintliga ylle- och linnetrasorna
klippte hon remsor, dem hon sydde tillsammans och sedan
nystade upp.
Vid fördelningen av lapparna fick flaggskepparens
ansikte en märkvärdig anstrykning av sött och surt. Men
Georgs förstånd stod alldeles stilla.
»Nå, far!» sade fru Rebecka och nickade med
obeskrivligt inbjudande fryntlighet.
Stormbom lät pipsnuggan vila mellan tänderna och
började tålmodigi raffla på lapparna.
»Skulle det vara på det sättet?» frågade Georg och
bemödade sig att följa sin gamle förmans exempel, ehuru
han icke utan stor möda kunde avhålla sig från att le, då
han såg framför sig den kraftfulle flaggskepparen,
rektifi-katorns väldige förare, sitta och raffla trasor, och det
utan att våga öppna mun till uppror mot den husliga spiran.
Gubben rafflade och teg och låtsade ej höra Georgs
fråga, ty sanningen att säga, blygdes han över, att Georg
skulle se, att han, gamle Stormbom, hyllade toffeln. Slagét
hade kommit för häftigt... gubben hade ej fått tid att
med något gott skämt bereda Georg på det vanliga
efter-middagsnöjet: han hade tagit för avgjort, att mor skulle
uppskjuta det åtminstone till nästa dag. Och nu rafflade
han så träget, att mor själv icke skulle ha kunnat göra det
trägnare, allt på det att förtreten så mycket fortare måtte
taga slut, ty han visste för väl, att han måste sluta sin
portion, om han ville se himlen klar.
»Nå, vad nytta kunna vi då göra med det här, min bästa
fru Stormbom?» frågade Georg.
»Se här ett bevis på nyttan» — hon framtog från
väggskåpet flaggskepparens vackra sommarrock — »denna är
vävd av raffel . och då man ser ett sådant plagg», tilläde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
