Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II6 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
hon icke i triumferande, men övertygande ton, »tycker jag
att man inte kan annat än erkänna att även små stunder,
klokt använda, föra nytta och välsignelse till huset.»
»Ja, min sann!» sade Georg, icke ringa förundrad över
höjden av sin värdinnas industri. »Men vartill begagnas
då det arbete, som fru Stormbom själv håller på med?»
»Av dessa sämre och grövre remsor väver jag mattor.
Se på hela golvet — jag tror, de ta sig bra ut! Men ej
nog med utseendet och värmen — de bespara mig även
en skurning i veckan, vilket säger femtio hjälpdagar på
året... alltså femtio tolvskillingar i ren vinst att inte tala
om de mattor, som jag säljer.»
»Året har ju fetntiotvå veckor!» anmärkte Georg, road
av gummans redogörelse.
»Mycket sant! Men mattorna avtagas två gånger om
året för damning, och då skuras också golvet.»
»Under fru Stormboms handledning får man lära sig
att väl använda tiden!» Georgs ton röjde så mycken
aktning, att gumman tyckte sig aldrig ha fått större
komplimang.
XXIII.
Efter några veckors förlopp var Georg fullkomligt
hemmastadd i sina nya förhållanden.
Med flit och iver började han sina studier och blev för
sin verksamhet, i trots av den klipskhet, varmed han
otaliga gånger visste att narra sig ifrån raffel-lektionerna, en
stor gunstling hos fru Rebecka, vilken likväl ofta sade, att
sedan han blivit varm i kläderna, han just vore en odygdig
junker, men icke dess mindre för hans öppna och hjärtliga
väsens skull synbarligen hade undseende med
ifrågavarande små odygder.
De enda dagar i veckan, som läto förspörja en liten
oenighet mellan regentinnan och gunstlingen, voro
lördagarna. Ty vare sig, att Georg då hade aldrig så bråttom
eller med aldrig så antagliga ursäkter sökte förevändning
att freda sin tid och sitt rum, hjälpte sådant ej det
ringaste: han måste underkasta sig husets ordning, som strängt
handhades av fru Rebecka. Också gick en lindrig rysning
genom honom, då, vid åttaslaget på lördagsmorgonen,
dörren uppslogs och gumman Stormbom med en liten nätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
