Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il8 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
»Det har ju ingen försmått det goda barnets välmening!»
svarade gumman. »Vem skulle kunna det?»
»Nej, vore det icke bra dåligt och otacksamt... Och om
hon nu skickade en liten gåva till den, som hon trodde vara
sin bäste vän, icke skulle han då kunna förkasta den, om
han än för densamma nödgades utstå några små
ledsamheter?»
»Vad skall det nu vara?» frågade fru Stormbom i
förändrad ton. »Sannerligen för Gud, anar jag ej något
spektakel igen... Vad har allt detta att göra med
garderoben ?»
»Så mycket som så, min goda fru Stormbom ...» Georg
utsläppte den lilla hunden ur arresten. »Är den icke
vacker? Jag fick den från Fanny för några dagar sedan,
men av fruktan att misshaga fru Stormbom, vilket skulle
göra mig så ont, att jag ej skulle ha någon glädje av den,
har jag ej vågat yppa min hemlighet. Men nu ber jag så
uppriktigt av allt hjärta: var icke ledsen på mig, utan säg,
att jag får behålla honom — han skall aldrig göra någon
odygd!»
Gumman Stormbom var överraskad av det barnsligt
hjärtliga i Georgs bön och alls icke missbelåten med den
respekt, som han tydligen visat för hennes tycke.
Dessutom var hon redan rörd av berättelsen om Fanny, och
hunden hoppade så vänligt och smekande omkring henne,
att slutet blev, att han i nåder upptogs och välkomnades.
Sedan den kinkigaste punkten sålunda var avgjord och
unga herr Kom alltså ansågs som en av husets
medlemmar, tog naturligtvis fru Stormbom själv hand om hans
uppfostran. Och innan några veckor förflutit, var det
anseende, han åtnjöt, ett av de otaliga bevisen på
nyckfullheten i människans tycken: han hade blivit nära lika stor
gunstling som hans herre och fick alla lördagar följa med
till torget för att bära korgen och under fru Stormboms
egen handledning lära sig vaksamhet. I ett fall hade
likväl gumman svårt att få Kom till lydnad, nämligen i
avseende på aktsamheten om granrisfigurerna i förstugan.
Eljest var han en särdeles uppmärksam elev.
Vanligtvis, sedan Georg om aftnarna lämnat sitt
värdfolk, som tidigt gick till sängs för att tidigt börja dagens
bestyr, plägade han sitta uppe och läsa lättsmältare saker
eller litet i sänder skriva på något brev till fadern, vilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
