Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUTREDJE KAPITLET 119
ehuru han själv skrev så kort som möjligt, dock med
synbart nöje emottog Georgs epistlar.
Naturligtvis skrev Georg ibland även till Fanny, att
tacka för hennes beständiga omsorger om hans far och för
att giva henne underrättese om huru Kom skickade sig,
ett ämne, vilket, ju lärdare den senare blev i konstnärliga
färdigheter, alltid blev rikare.
Själv hade Georg icke fått mer än ett brev från Fanny,
det nämligen som åtföljde hennes gåva. Men i slutet av
november kom ett nytt.
Fanny hade före avresan lovat honom ställa om att
Västraö-Nisse kom som hjälp och sällskap till hans far.
Nu skrev hon, att denne efter mycket motstånd gått in på
arrangemanget.
Hon berättade vidare, att hon varit i sjönöd, men
räddats av Ture Gran.
Vilken var den mäktigaste känslan inom Georgs bröst,,
då han slutat läsningen av Fannys brev?
Själv trodde han, att det var glädjens, glädjen över att
den älskade fadern nu äntligen hade en mänsklig varelse
bredvid sig.
Men vadan kom sig, att denna glädje så hastigt
försvann för harmen över att Petter Grans brorson, den
odräglige herr Ture, vilken Georg egentligen icke visste
varför han ej tålde, just skulle haft den lyckan att rädda
Fanny ur livsfara? Aldrig kunde något sådant äventyr
inträffa till förmån för honom, då han var hemma — åh
nej, bevars, då fick Fanny resa åt både norr och söder
och öster och väster, utan att någon stormby satte farkosten
i fara att göra överhalning! Och sedai^, vad skulle det
där betyda med den där spådomen? Petter Gran hade
alltid varit en förargelseklippa, men efter detta var han den
förargligaste människa Georg kände... Ture Gran och
Fanny Holmer ett äkta par! Fanny skulle kalla Petter
Gran för farbror eller kanske till och med för påppa och
giva herr Ture små vänliga smeknamn — »jo, det skall
hon! Nej, aldrig i evighet: Fanny har nog bättre smak
än så.»
Så satte Georg sig ned och skrev väl ett halft dussin
upplagor av svaret på Fannys brev; men det blev ändå
icke färdigt den dagen, emedan han ej kunde få det som
han ville hava det.
Däremot skrev han, utan att känna några svårigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
