- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol I /
120

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 ENSLINGEN PÅ J0HANNISSKÄRET

ett långt brev till sin far, vilken han tackade för den
lyckan att nu kunna vara någorlunda lugn: »Nu har jag ej
mera något enda bekymmer...» — men då han tecknade
dessa ord, rodnade han likväl inför sig själv: hade han ej
hela eftermiddagen bekymrat sig för Petter Grans spådom,
och för att således icke frånträda sanningen», tillökte han
meningen med tvenne ord — ... »för pappa».

XXIV.

Vintern hade ännu icke alldeles tagit avsked från
jorden, då Georg för alltid tog avsked ur sjömanskapets lägre
värdigheter: efter fullbordad kurs gick han med heder
genom sin styrmansexamen.

Vid berörda viktiga tillfälle måste fru Stormbom ut
med en icke obetydlig summa till firande av det kalas, som
Georg jämte några andra blivande kaptener gav på
Masthuggets förnämsta värdshus.

»Herre Gud, detta går aldrig väl!» sade gumman om
morgonen, då Georg trugade ut ännu en tia mer än
bestämt var. Och om natten, då han återkom med farbror
Stormbom, viken »salig i åminnelse» lovererade fram
mellan dörrarna i förstugan och knappt med Georgs tillhjälp
kunde få reda på ingången, mumlade hon: »Vad var det
jag sa’, att det aldrig skulle gå väl... Detta är just ett
hyggligt spektakel!»

»Reva, mor, reva — jag märker, att blåsten fattat i
seglen för dig!» småpratade gubben och trevade sig fram
för att blidka gumman. »Du vet, att jag inte firar min
födelsedag mer än en gång om året... Pojkarna va’ så mu ...
muntra! ’Farbror Stormbom, farbror Stormbom!’ skrek
den ene över den andre. ’Hurra för farbror Stormbom,
den gamle sjöbussen — lycklig den, som seglat under hans
rektifikator V Nå käring, hoppar inte hjärtat i dag av
stolthet, då du hör sådant om man din?»

»Sätt dig inte på sängen i själva medalj rocken, gubbe!»

»Söta fru Stormbom», sade Georg medlande, men rösten
var sig ej alldeles lik, »jag har ju tagit min
styrmansexamen i dag!»

»Och redan blivit kapten/» muttrade fru Rebecka. »Det
har gått fort, det,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/1/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free