Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFJÄRDE KAPITLET
127
svårigheter, och det med så mycken klokhet och
eftertänksamhet, att den, som kunnat höra honom tala vid sig själv,
snart skulle förstått, att han ej tillhörde de karaktärer,
som lätt rygga tillbaka för motgången.
»Nu gäller det!» sade han, skjutande igen rigeln för
sin lilla kammare. »Vad där än står, så vill jag icke låta
det modfälla mig!»
Han bröi sigillet och genomflög två brev: ett tryckt
sorgbrev och ett handbrev.
Det förra tillkännagav, att kommendörkaptenens son,,
unge baron Frits, hade lämnat denna världen. Det senare,
skrivet i en märkligt upprörd sinnesstämning, var från
kommendörkaptenen själv och förkunnade Georg, att han
efter en månads förlopp hade att invänta sin forne chef
i Göteborg, då denne skulle lösa sitt löfte.
Försänkt i djupa och allvarsamma tankar, sammanlade
Georg de båda breven. Genom hans hjärta flög en aning,
som sade honom, att han nu stode vid början till en ny
avdelning av sitt liv och att den unge baronens död skulle
hava inflytande på hans framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
