Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGTJFEMTE KAPITLET 12g
häntydde, att den från början var bestämd till
nederlags-plats för varor, som i hast skulle utlossas: åtminstone gåvo
lämningarna av en nedrasad, långt ut i sjön löpande
brygga, jämte de ännu bittals kvarstående höga vallarna, skäl
för den förmodan, att platsen blivit vald för att på lättaste
vägen undanskaffa ägarens gods från fiendehand.
På ömse sidor om det föråldrade tornet hade i senare
tider uppförts flygelbyggnader av korsvirke med höga
fönster, som gjorde, att det hela från sjösidan fick ett
forn-stolt utseende.
Detta var Helgenäs, kommendörkaptenen von U:s
egendom.
I det ögonblick vi inträda på den gamla egendomen, ha
solens första strålar knappt hunnit mer än hälsa på de
grovhuggna riddarbilderna, som på ömse sidor pryda
trappan till huvudingången, en trappa, om vilken legenden
förmälde, att dess breda flata stenar blivit rövade från någon
kyrka. Ännu tycktes allt levande försänkt i slummer.
Slutligen signalerade en väldig klocka från ena
flygelbyggnaden, att förvaltaren vaknat, och liksom genom
mekanik blev då rörelse i alla vrår och vinklar av de nedre
regionerna.
Vid sextiden stack förvaltaren huvudet ut genom
fönstret för att göra sig underrättad om vind och väderlek.
Det var ett ärevördigt gubbhuvud, ett av dessa, som det
är en hjärtans lust att betrakta för dess obeskrivliga
gammaldags fryntlighet.
Klas Ivar Ignelius hade snart under ett halvt sekel haft
vården om von U:ska familjens stamgods. Han hade
upp-levat många minnesvärda skiften inom denna släkt och såg
nu i kommendörkaptenen sin fjärde husbonde.
Från urminnes tid gick en sägen, på vilken likväl få
trodde, att Helgenäs’ ägare aldrig skulle röna någon
varaktig lycka eller få i ro sitta på sina faders gods, så länge
icke de rövade kyrkstenarna blivit återställda. Men vart
de skulle återställas, eller var den kyrka stod, som de en
gång tillhört, det visste ingen.
Mången hade skrattat åt den enfaldiga traditionen och
dess inflytande på familjens öde, men än flera hade sagt,
att det dock vore underbart, att Helgenäs’ ägare alltid
hemsöktes av oavbrutna motgångar.
Sällan övergick egendomen från far till son, utan flyt-
9 A Enslingen på Johannisskäret I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
