- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol I /
132

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET

sådan ytterlighet, att han skulle gjort sig till den löjligaste
narr, i fall han icke tillika varit så ömtålig för löjet, att
han förstått akta sig därför.

Man anmärkte, att han var något för mycket fallen att
skryta över vad han ägde och begagnade. Alltid voro
hans halsdukar de modernaste och hettes vara de mest dyra.
Sådana västar, som han hade, skulle få kunnat framvisa:
vanligtvis hade han erhållit dem genom en vän från Paris.
Klädet i hans rockar hade merendels kostat något
utomordentligt, vilket alltid måste räknas dem till godo, då han
följande året sålde eller bytte bort dem; baron Henning
ägde ingenting, som ej var falt för köp eller byteshandel.

En annan sVaghet hos baron Henning var det ofantliga
besvär han hade med numreringen av sitt linne.

Denna del av hans garderob, som skulle kunnat
uppräknas på mindre än två minuter, fördeltes på det sättet, att
var gång som samma antal utlämnades till tvätt på de
herrgårdar han besökte, hade det genom märkbläckets eller
synålens lyckliga medverkan fått nya nummer: ena gången
var det 13, 16, 25 och 10, som skulle tvättas, nästa gång,
1, 2, 28 och 36, och så varierades ända till 40-talet, med
vilket baronen tyckte att det kunde vara nog.

Men ännu återstår ett kompletteringsdrag.

För ett par år sedan hade han fått i huvudet, att han
borde göra en utrikes resa, ty för en sådan man som han
var det icke blott förnärmande, utan nästan opiöjligt, att
icke hava varit utom Sverige. Men vad som tycktes ännu
omöjligare var konsten att hitta det problem, som löste
penningefrågan.

Han började sammanräkna sina tillgångar:

En schäs, värderad till 100 riksdaler banko — han hade
själv köpt den för hälften, men efter att i tvenne år hava
varit begagnad av den eleganta baron Henning, kunde den
ej värderas till mindre. En tulubb, vid byteshandel förra
året upptagen till 30 banko, efter modern omsyning och
uppstuvning gällande 60. Ett bibliotek, bestående av 20
band present- och förlegade låneexemplar, 16 banko. Detta
var de reella tillgångarna. Det utgjorde väl icke mycket,
men var i alla fall icke så litet, då det lades till behållningen
av sista kvartalets lön och, framför allt, då man fick veta
baronens resplan.

Tillräckligt var det dock ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free