Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFEMTE KAPITLET I33
»Jag måste resolvera mig att sälja min Semiramis, och
hon skall ej gå bort för intet!»
^ En av baron Hennings säkraste tillgångar var, att
årligen uppföra och inöva ett par tre jakthundar, vilka
följande året såldes. Men vid närvarande tidpunkt hade han
redan gått sig så nära, att endast Semiramis, som han själv
i flera år haft, återstod. Dock i och för en utrikes resa
föll sig ingen uppoffring för stor.
Konsten blev nu att sälja dessa saker så, att det ej gav
anledning till förklenligt tal om hans affärer.
Till den ändan berättade baronen överallt, att han varit
så lycklig att bli ihågkommen av en gammal rik gudmor
med 1,000 banko. Och då han för tillfället icke hade något
behov av dem, hade han beslutit att göra en resa genom
Tyskland och Frankrike.
Nyheten flög omkring. Och ingen människa förundrade
sig nu över, att han vid en förestående långtur bortsålde
en hop lapprisaker.
Sålunda var herr baronens reskassa, uppstigande till 220
riksdaler banko, lyckligen i ordning. Ingen visste likväl
hur resan skulle tillgå.
Med en gammal vän, som var sjökapten, fick han fri
överfart till Frankrike. Och ankommen dit var han en
ung artist, som, för att kunna bättre se och bedöma allt,
reste till fots.
Han vande sig vid de mest utomordentliga besparingar,
men såg likväl mer än mången resande i allmänna vagnar.
Av alla slags nöjen, som kunde erhållas gratis, njöt han till
övermått. Men hade han insparat två eller tre middagar,
för att kunna besöka någon ansedd teater, då framsöktes
ur nattsäckens fördoldaste gömmor alla dessa lyxartiklar,
som åter gjorde honom till sannskyldig kavaljer.
Vid återkomsten till fäderneslandet förnyade han —
eftersom vägen föll sig så lyckligt — bekantskapen med sin
fars äldste vän, kommendörkaptenen baron von U.
Flera gånger förut hade Henning varit inbjuden till
Hel-genäs, men alltid funnit sig nödsakad att i anseende till
kassans klena tillstånd avslå dessa bjudningar.
Nu var det emellertid samma omständighet som
förnämligast förde honom dit.
Vägen utgjorde blott en liten krok, och denna var så
mycket kärkomnare, som han, ehuru räknekonstens alla
hemligheter anlitades, icke kunde utsträcka de återstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
