Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
Men vattnet i teköket hade upphört att fräsa, och
jungfru Lisette hade tio gånger flyttat kopparna innan fröken
hördes av.
Slutligen kom hon, men ej »med himlen i sin blick»,
såsom Henning vid poetiskt lynne brukade uttrycka sig, utan
rätt kylig och småsnäv. Samtalet med så väl förvaltaren
som friherrinnan hade förstämt Elvira.
Elvira hade med sitt arbete tagit plats vid ena fönstret.
Kommendörkaptenen var mitt uppe i patiencen, som han
nu under ett par veckor lagt trägnare än vanligt. Och
baron Henning, som en stund stått i sina fantasier, kom
nu fram, undanröjde en del av Elviras söm, som låg på
stolen bredvid henne, och tog plats med en säkerhet,
tydande på framgång.
»Jag tycker Vendela nu borde vara här», anmärkte
Elvira.
»Vendela kommer visst icke tillbaka förrän i morgon!»
inföll kommendörkaptenen. »De släppa henne ej så snart
från bröllopsgården.»
»Men jag har en aning, pappa lilla, att hon kommer i
afton, och jag skall göra en promenad på vinst och förlust
för att möta henne.»
»Gör det... luften är frisk och klar. Men du får ge
mig pipan först!»
Elvira sprang lätt över golvet och hämtade pipa, tobak
och elddon.
Kommendörkaptenen kysste henne på pannan och ryckte
litet i en av de svarta silkesfina lockarna. Det lyste en
stolt och lycklig fadersglädje i hans ögon.
»Tillåter fröken sin ödmjukaste tjänare att göra
sällskap?» inpassade baronen.
»Naturligtvis, om baron Henning behagar.»
»Är ej detta en bestämd uträkning, så vill jag aldrig
förstå mig på fruntimmer!» tänkte Henning.
Han hade rätt: det var verkligen en bestämd uträkning.
Misstaget bestod blott däruti, att promenaden icke var
tillställd för hans skull och troligen ej heller för fröken
Vendelas.
Den väntade, en fattig släkting till kommendörkaptenens
avlidna hustru, var vid ungefär samma ålder som
Helge-näs’ unga härskarinna. Fader- och moderlös, slöt sig den
milda, veka Vendela med värme till den starka, kraftfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
