Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
»Dyra fröken Elvira!»
Hon spratt till... »Baron Henning», utbrast hon hastigt,
»vad den där ^amla förfallna stenbryggan, som springer
ut från norra sidan av tornet, ser intressant ut — jag tror
vi försöka lägga i land där!»
»Ser då fröken något land där!» frågade Henning, icke
litet förtretad över det nya avbrottet. »Dörrarna gå ju
ända ut i muren! Den trappa, som naturligtvis en gång
funnits, ligger nog begraven under det stora stenröset.»
»Vi kunna ju emellertid se åt, och för en så skicklig
sjöman som baron Henning...» En lätt böjning på
huvudet fullbordade både meningen och segern över baronens
motsträvighet.
Båten vände och styrde mot norra sidan.
»Jag tror bestämt, att vi kunna leta upp trappstegen!» sade
Elvira, som med spända blickar betraktade stenhögen
ovanför den nedrasade bryggan, vilken hon väl tusen gånger
förut sett, utan att den likväl ingivit henne annat intresse
än vad den såsom lämning åv en förgången tid kunde
väcka.
»Jag vågar vara av olika tankar: nog kunna vi
möjligtvis lägga till vid ena ändan, men att våga ett försök att
komma upp kunde, försäkrar jag, avlöpa mera olyckligt för
fröken än jag törs utsäga!»
»Och för min del försäkrar jag herr baron, att jag är
både vig och modig.»
»Ingen kan mer än jag vara övertygad om bägge
delarna. Men ifall fröken vill göra sig förvissad om att
trappan bär, vore det ju så gott, att vi rodde tillbaka och ginge
in vägen från gården ?>
»Hur kan baron föreslå något så... så ofantligt
naturligt: helt simpelt gå in eller rättare ut genom en dörr, för
att övertyga sig om en sak, som ovillkorligen måste
förlora ända till sista skymten av intresse, om den skall
uppnås på så enkel väg!»
»Men, min Gud», sade Henning skrattande, »aldrig visste
jag, att fröken var en vän av det över- och onaturliga!»
»Vän? Jag vurmar för alla äventyr, som lova något
ovanligt.»
»Men skulle ej fröken vilja vara så nådig och förklara
för mig vad ovanligt ligger i detta! Antingen bära de
gamla sönderfallna trappstegen, eller bära de icke, och i
bägge fallen är det ju utan vikt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
