Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGTJSJUNDE KAPITLET 145
»Det beror väl på med vad ögon man ser det: för mig
är det icke utan vikt. Bära trappstegen, så kommer jag
upp och får titta in genom de där gluggarna — se de ej
intressanta ut?»
»Jag tycker att de ha allt möjligt syskontycke med dem,
vi dagligen se från gården. Men då det gör fröken
Elvira ett nöje, så är jag alltför lycklig att endast kunna
lyda!»
»Se, det kallar jag artighet... Låt oss nu försöka vår
lycka! Ack, den som visste vem som först trampade den
här bryggan, som nu ligger lik en stor förkroppsligad
tradition! Jag ville också veta om naturen eller
människohand planterat det första träd på detta näs, en oas i
öknen! Jag kan aldrig utan undran och rörelse betrakta det
här ute från den ödsliga bukten.»
»Fröken Elvira har i afton mer än vanligt anlag för
poetiska betraktelser!» menade baronen, under det han med
ögat sökte en plats, där båten kunde beläggas. Slutligen
fanns en sådan, och tåget fästades vid en utskjutande
b j älke.
Nu återstod prövningen av ruinen.
»Tillåter fröken, att jag gör första försöket?» Baron
Henning steg upp på lämningarna av bryggan. Stenar och
murbruk ramlade runt omkring honom.
»Nej, nej», utbrast Elvira, »herr baron är naturligtvis
tyngre än jag, och ifall det ginge olyckligt...»
»Ja, just för den händelsen, dyra fröken Elvira!» sade
Henning med tonen av en så innerlig värme, att Elviras
blick, som för ögonblicket var vänd mot torngluggarna,
ovillkorligt fästades på honom. »Vad betyder det med mig
— låt mig gå förut!»
»Bestämt icke! Jag ser, att träppstegen äro långt mer
förstörda än jag trodde, men efter som jag satt mig i sinnet
att komma dit, så får det gå.»
»Och om olyckan inträffar, om fröken skadar sig, om
fröken rent av fäller ned och krossas — huru skall jag då
kunna återvända, huru ansvara inför frökens far! Jag ber
på det innerligaste, var ej längre envis... jag kommer att
undergå en verklig tortyr.»
»Ack, gör då för all del icke så mycket av ett infall...»
Och utan att vidare lämna uppmärksamhet åt Hennings
böner begav sig Elvira på sin vådliga färd.
ro A Enslingen på Johannisskäret L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
