Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I46 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
»Ingenting skall hindra mig att åtminstone göra
sällskap!» Han följde efter.
Många stenar halkade undan Elviras fötter, men hon
lyckades alltid få fäste på andra och hade snart nått
gallerluckan, i vilken hon fattade ett säkert tag. Med detta stod
hon hastigt på översta avsatsen och kunde nu, då hon
sträckte kroppen åt vänstra sidan, äntligen tillfredsställa
sin nyfikenhet och titta in genom fönstergluggen.
»Fröken Elvira, för allt i världen, stå icke på det
sättet!»
•Men Elviras alla sinnen voro fängslade vid den lilla
rutan.
Några sekunder stod hon orörlig. Medvetslöst släppte
hon därpå taget i luckan — och i samma ögonblick utan
stöd, full hon handlöst ned i vattnet.
Lyckligtvis kom hon så långt ut, att hon undgick att
krossas mot stenbrottet.
Utan en sekunds besinning kastade sig Henning efter.
Och om det ej kunde sägas, att han räddade Elvira från
livsfara — ty med sin sinnesnärvaro skulle hon väl fått
tag i stenarna — hade han ändå gjort sig i hög grad
förtjänt av hennes tacksamhet.
Och den framskymtade i hennes blickar.
»Store Gud, fröken Elvira», sade Henning, då de åter
sutto i båten, »vad jag är ledsen över det här — jag har
att förebrå mig den svagheten, att jag gav efter!»
»Baron Henning har visst ingenting att förebrå sig: det
hade sig ej så lätt att slippa min envishet... och var
förvissad om, att jag känner min förbindelse!»
»Fröken Elvira kan icke stå i förbindelse hos mig...
Men varför», tilläde han under det han rodde av alla
krafter, »ser sig fröken så tillbaka... Något skrämde fröken?»
»Skrämde mig — nej, för ingen del! Varav sluter
baron det?»
»Av det utrop, som fröken uppgav.»
»I fallet, ja!»
»Nej, förut. Fallet hade icke inträffat, om ej fröken av
rädsla släppt taget.»
»Fullkomligt misstag!»
»Som fröken befaller — jag kan ej göra mig saker att
disputera om ett ämne, vars tillvaro det behagar fröken
att icke erkänna.»
»Min bäste baron Henning» — Elviras röst var nu sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
