Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 ENSLINGEN FÅ J0HANNISSKARET
begått ett litet misstag vid överslaget av det sjöskadade
vetet»
»Jaså, jaså, nå, något litet slarv kan väl insmyga sig,
när man har bråttom. ^ Men du har väl icke vågat göra
minsta ändring i vad jag uppfört mig till godo för
besväret? Det var alldeles fan till schå, som jag hade med
den skonerten!»
»Därvid har jag gjort ingenting, pappa, men nog tyckte
jag ändå, att pappas saldo var bra tilltaget!»
Här avbröts samtalet av bodbetjänten, som inträdde med
»avisorna».
Fanny fattade genast Göteborgsbladet och genomögnade
den spalt som mest intresserade henne.
Hastigt betäckte en hög rodnad hennes kind. Bröstet
blev henne för trångt, och hon måste stiga ned av
pulpet-stolen, för att genom någon tillfällig förrättning dölja den
starka rörelse, den djupa, genomgripande glädj ekänsla,
som satte hela hennes väsen i darrning.
»Var det icke avisorna?» frågade patron Holmer, i det
han sköt breven från sig och gav glasögonen ett bättre
läge. »Vart togo de vägen — jag ser ej till dem!»
»Vad befalles, pappa?»
»Var det icke Berglund, som kom in med avisorna?»
»Jo, jag tror visst... han lade dem säkert på pulpeten!»
svarade Fanny, under det hon företog sig att hänga upp
pappas rock på väggen.
»De ligga i stället på golvet, ser jag — giv hit dem,
min flicka!»
Så svårt det än var, måste Fanny vända sig om.
»Kors, vad du är röd!»
»Röd?» Och nu blev Fanny ännu rödare.
»Jaså, det står så till!» Holmers första blick på
ankomna fartyg lät honom ana orsaken till Fannys rörelse. »Nå,
nå, kära du, pilten är nu så gott som hemma, ser jag.
Rask pilt, galant gosse! Får väl snart eget fartyg, tänker
jag.»
»Vill pappa ha in toddy vattnet än?»
»Ja men, du — det torde väl vara så dags.»
Fanny flög ut och hade så när sprungit mitt i famnen
på en ung man, som mötte henne i förstugan.
»Mjuka tjänare, mamsell Fanny... Så glad! Detta
måtte säkerligen vara ett lyckligt möte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
