Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i TETTIONDE KAPITLET l6l
på hela kusten så hatade, att endast deras förman var det
i nögre grad. Men detta frågade Ture Gran föga efter:
han litade på sin kraft och förmåga att tygla varje
upproriskt motstånd och att i nödfall kunna hämnas. En hatad
tulltjänsteman har dock alltid något att frukta. Men Ture
Gran visste, att ett sådant hat talade för sig själv och att
jus^ en sådan tulltjänsteman måste vara bäst anskriven på
högre ort.
Med denna åsikt beständigt i minnet, var herr Ture den,
som aldrig blundade för skärgårdspatrönerna :— patron
Holmer undantagandes, i hopp om mågskapet. Men ginge
det I över ända jned det hoppet, då gjorde patron Holmer
bäst i att för alltid nedlägga sin smugglerirörelse. Kärleken
och’ hämnden voro ett par bundsförvanter, av vilka gamle
Petter Gran icke kommit att göra sig mycken nytta: hans
tjänstenit härledde sig endast av kärlek till tjänsten, och
han^ hämnd träffade endast (fen, som på tjänstens vägnar
spelat henom något spratt eller oroat hans egennytta. Han
var l utom dess så trevlig och godlynt på sitt sätt, att han
aldrig fick mottaga några hotelser.
»Vi skola lägga till Graverna i natt, gossar!» sade
jaktlöjtnanten, i det han slängde dörren till ruffen igen om
sig. j
Detta lilla rum hade nu ett helt och hållet olika utseende
mot vad det företedde i den forne jaktlöjtnantens tid: den
gamla oordningens, snuskets och groggens anda hade vikit
bort | och lämnat rum för den nye befälhavarens finare
vanor. Väggarna, nymålade och överhängda med tavlor,
bland vilka här och där en pistol blixtrade, sågo riktigt
förnäma ut. På hyllan stodo några böcker jämte
löjtnantens I kaffeservis, den senare för påkommande slingringar
nätt pstuvad i behöriga rum, och strax därunder den
polerade piphäcken med vackra silverbeslagna sjöskumspipor.
På bordet låg journalen så prydligt inbunden som tr©ts
något praktexemplar, varmed en stackars författare går att
uppvakta sin gynnare. Ture Gran var också ingen dålig
författare i avseende på sina rapporter, och distriktschefen,
hos vilken han redan stod särdeles väl, ingen oviktig
gynnare.
Det började skymma, då jakten lade till vid Graverna,
men £j vid den sidan, dar Elias Asbjörnssons stuga låg.
»Jaig har ärende upp till Anderssons!» sade löjtnanten
och gjjorde sig klar att gå i land.
ii Enslingen på Johannisskäret I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
