Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I62 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
En halv timme senare syntes en liten båt med eri ensam
kärl glida fram möt Johannisskäret. Det var herr Ture,
sotn det lyste; ätt där avlägga ett besök.
Letsler satt vid fönstret och täljde pinnar till en ny
fågelbur. Då han varseblev löjtnanten, gick en lätt
färgskiftning över hans ansikte. Men hans röst förrådde ej något
slags rörelse, då han med hövlighet bad sin gäst sitta ned.
»Jag tackar!» svarade herr Ture. »Jag gissar, att herr
Letsler anar föremålet för mitt besök?»
»Nej, jag anar därom ingenting.»
»Herr Letsler här då kanhända glömt, att jag två
gånger förut haft äran anmärka, att herr Letsler för alla
händelser gjorde bäst uti att icke skaffa sig till ovän en man,
som har i sin förmåga att skada herrn — bestämt skadaJ»
»På vad sätt skulle det stå i herr löjtnantens makt? Är
det ej annat än det vanliga, att herrn ärnar fästa
befall-ningshavandes uppmärksamhet därpå, att en stackars
främling för tolv år sédan nedsatt sig här och så länge levat
för sig själv, så lämna då det där — jag förklarar, att jag
icke bryr mig om sådana skrämskott, emedan jag ingenting
har att frukta! Och ehuru jag ej befordrar min sons
böjelse för Fanny, emedan jag för honom har andra planer,
ärnar jag ej heller bruka en myndighet, som fadern ej kan
göra gällande över ynglingen, sedän hän växt upp till man.»
»Ah», sade jaktlöjtnanten, och ett ondskefullt leende,
fullt åv hat och bitterhet, flög över hans ansikte, »ar det
iså — nåväl!» Här bistöd honom hans skurkaktiga natur
tned alltför mycken tjänstvillighet. »Vet då» — han antog
sninen öch säkerheten hos én person, som håller i sin hand
-en annans liv eller död — »vet då, att jag icke är så utan
Ikunskap... jäg här mina källor... källor, som äro
pålitliga !»
»Visa mig dem! —■ men det finns inga, emedan sådana
äcke kunna finnas!» Letslers ton hade likväl ej sin förra
säkerhet.
Herr Ture triumferade. Hans nedriga list tycktes vilja
bära frukt.
; »Visa dem skall jag, när det behövs: de ligga nära nog
till hands... Men av skonsamhet vill jag ej göra bruk åv
dem, såvida jag kan slippa. Dennå flicka är allt vad jag
eitérsträvar! Avlägsna unge Letsler härifrån tills mitl
frieri är avgjort — och av mig är ingenting att frukta.»
»Jag ger inga löften!» återtog Letsler nu med full oeli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
