Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
»Jag är vid dåligt lynne», förkunnadr Elvira, »och
öh-skar, att jag vore tillbaka på Helgenäs igen!»
»Vad du är ombytlig!»
»Du är så mycket mera lik dig: i dag som i går. Man
tröttnar vid bättre!»
»Då du är motsatsen», inföll Venedela leende, »tröttnar
du väl aldrig vid dig själv?»
»Jo, i främsta rummet det! Jag skulle tröttna vid en
ärkeängels sällskap. Och om jag själv vore en ärkeängel,
skulle jag leds till döds.»
»Åh, änglarna i sin fullkomlighet äro säkert upphöjda
över dylika intryck.»
»Så mycket värre för dem! De fullkomliga varelserna
måste ovillkorligen ha det än ledsammare än vi
ofullkomliga.»
. »Någon knackar på dörren.»
»Låt honom knacka!» svarade Elvira likgiltigt.
»Men det är troligen baron Henning, som kommer att
fråga om han får uppvakta, innan han går ut... Kaffet lär
väl strax vara här.»
»Det får serveras ute i salen.»
»Det knackar igen!» Vendela lyssnade.
»Så öppna då och gå ut!»
»Men vad skall jag säga om, att icke du...»
»Allt vad du behagar! Jag har sett mig trött på hans
fagra ansikte under hela vägen från Helgenäs och hit.»
»Var så god och stanna där ute ett ögonblick!»
uppmanad^ Vendela vid dörren.
»Bliv nu icke elak», vände hon sig till Elvira med ängslig
och bevekande röst, »icke skall jag gå ut ensam och dricka
kaffe med honom på tu man hand!»
»Deciderat — jag går icke ur fläcken!»
»I dag borde din tillkommande man se dig.»
»Nåväl, så får jag väl resa mig för honom!» Och
kastande florsschalen om axlarna, ty hon fann sig ändå
uppmanad att spela förkläde åt Vendela, gick Elvira själv att
öppna dörren med ett: »Var så god och stig in!»
Men både Elvira och Vendela stego rodnande tillbaka, då
på uppmaningen ingalunda baron Henning, utan en för
dem helt och hållet obekant person inträdde och gjorde en
artig bugning.
. Det var en lång ung man med ledig hållning och ett
nobelt och talande ansikte. Hans klädsel var ej skruvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
