Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOANDRA KAPITLET
171
kommendörkaptenen. Men alldenstund det var första
gån-geri hade den äran att se fröken Elvira, vars skönhet
med mäktig kraft slog an på hans för alla vackra
fruntimmer så öppna hjärta, tog han sig friheten att vid
middagsbordet, där han var hennes granne, med glaset i hand
försäkra, att detta var en lycka som måste betalas, betalas efter
värde, och därvid såg den gamle frispråkige ungkarlen så
förtjust ut, att Elvira ej kunde avhålla sig från att leende
fråga hur högt han sträckte sin frikostighet.
»Jag ger, ta mig sju tusan... ursäkta, min nådiga, det
är ingalunda av brist på god vilja att vara artig som det så
där ibland undfaller mig en bom mot fina tonen! I alla fall
är jag för god karl att råka ur koncepterna för en eller två
bockar, och därför förklarar jag härmed högtidligt, att jag?
för lyckan att hava sett min gamle väns sköna dotter, ger
en bal vid ljus och lampors sken ombord på Skandinavien ...
Och min nye bror här — tjänare, kapten Letsler...
knä-velri vad det smakar skönt i början att höra klangen av
kap-tenstiteln... skall nog hjälpa mig att arrangera baletten på
bästa sätt, så vida fröken värdigas hedra skeppet och sin
ödmjukaste tjänare med sin höga närvaro?»
»A, det blir härligt! Jag önskar ej bättre», sade Elvira
med en förbindlighet, som än mer ökade kapten Broschers
entusiasm, »än att få vara gäst vid en sådan bal — det
måste vara ett präktigt skådespel, att i nattdunklet se
lamporna skimra mot vattnet och vid deras sken få dansa på.
plankor, som själva så ofta dansa!»
»Ah, fröken förstår förträffligt konsten att uppvärma en
ganynal sjömans hjärta! Men annars, vad nöjet beträffar,
så tror jag, utan skryt sagt, att det åtminstone kan vara lika
stori: som att dansa under ljuskronor och på stillastående
plankor.»
Strax härefter, då Elviras språksamme granne slog in
på ettt samtal med gubben Stormbom, begagnade hon
tillfället och vände sig till Georg, som satt vid hennes vänstra
sida. »Det måte väl vara förenat med ett ofantligt bråk,
kapten Letsler, att arrangera en bal på ett fartyg?»
»Visserligen, men med så många händer att tillgå
avlöpet det lätt nog. Blotta orden bal och musik liva
manskapet till en förvånande höjd. Alltsammans går som ett
urverk eller som det bör gå på ett väl disciplinerat skepp*
där ^captenens order, vare sig till nöje eller ansträngning,
är besättningens orakel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
