Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOTREDJE KAPITLET
*79
deri blick var, som baron Henning erhöll, skulle har, känt
sig något lugnad. Men nu brände skymfen i h?.ns blod,
och det var först sedan kommendörkaptenen givit honom en
virik, som han kommenderade »sätt av!» med en ton, sådan
att fröken Vendela hoppade högt från den flaggklädda
tof-ten.
Det var en präktig anblick att se den mängd av båtar,
som i den härliga augustiaftonen gungade mot det festligt
smyckade skeppet, från vars däck redan på avstånd ett bord
bildat av tvenne reservstorluckor, vilande på ett dussin
tomma vattenfat och prytt med en snövit duk och höga
blomstervaser, lyste mot dem. På ena sidan överskådade
herrarnas blickar den mest storartat inbjudande »sexa»,
varemot fruntimrens*med nådigaste välbehag kunde vila på den
andra, där allt, vad till teserveringen hörde, måste
övertyg^ dem, att kapten Broscher förstod konsten att rangera
detta med all den rikedom och yppighet, som man någonsin
vill^ önska.
»jVal rott!» sade Georg. Och i samma ögonblick höjde
sig årorna och nedlades med en vacker svängning parallellt
breavid varandra längs sidorna av båten.
En av slupgastarna fattade den prydliga, grönmålade
båtshaken, tog törn, och snart låg barkassen långskepps
med fartyget.
Vid fallrepstrappan stod kapten Broscher med hatten i
hand, bugande, krusande och komplimenterande
»baldrottningen», såsom han viskade Elvira i örat, då han med all
den | elegans, som besträckte sig på hans ceremoniel,
vördnadsfullt bjöd henne handen.
»ibitt blod är för hett för en sjöman!» sade
kommendörkaptenen- sakta till Georg, då de följde efter till tältet, dit
värden med en av damerna under vardera armen, gick
förut.
»Herr kommendörkapten, den...» Georg hejdade sig.
»Herr kommendörkapten känner icke att han redan en gång
förui: i afton med uppsåt förolämpat mig — jag är icke van
att svälja sådant!»
»En klok man, Georg, väljer dock alltid sin tid. Ursäkta,
min ^osse, att jag säger dig detta! Men du har väl
dess-utomj redan märkt» — här, då de kommo i själva
tältöppningen, lutade sig kommendörkaptenen förtroligt intill
Georgs öra — »att baron är harhjärtad, såsom vi alla varit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
