Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFJÄRDE KAPITLET
181
än! högt, än lågt fördelta lanternorna fingo vissa delar av
däpket en starkare upplysning, under det andra åter voro
försänkta i ett behagligt halvdunkel och några, såsom
fören och aktersta delen bakom tältet, insvepta i full skymning.
Men långt utåt Kattegats spegel flöt bilden av det
skim-raide skeppet med dess finaste tackel och tåg.
Ett bifallssorl förkunnade gästernas upp- och utträdande
på danslokalerna. Och under det marschens toner,
darrande genom rymden, inbjödo till promenad kring fartyget,
sågs par efter par tåga utefter sidorna. Georg hade dragit
Elviras arm under sin och gick så stolt, så glädjedrucken
soi^i om han vunnit halva världen. Och underbart skönt
strålade Elviras ansikte i den magiska belysningen.
Han bad om valsen och fick ja.
Georg förde Elvira i valsens virvel, allt mer och mer
berusad. Den valsen höll aldrig på att taga slut.
»Vi måste vila!»
»Nej, nej !» bad han i halv yrsel, tills han i förbifarten
av en mer upplyst plats såg Elvira blekna. Då förde han
heqne hastigt till en av de dunklaste delarna och sköt en
fällstol intill relingen. »Förlåt, förlåt!» sade han sakta och
ilade in i tältet efter hennes schal, den han skyddande
svepte omkring henne.
Elvira lutade sig över bastingeringen. Georg stod
bredvid.! Hon betraktade de lysande gnistor, som uppkommo,
då étrömmen drev vattnet mot ankartåget. Han betraktade
blott henne... blodet brann allt hetare. Fannys bild med
dc ljusa lockarna och de blå, förtroendefulla ögonen sjönk
allt mer och mer tillbaka, och moderns varma varningar
för frestelsens stunder och vådan för att lämna sig under de
brusande passionernas välde susade ohörda förbi. Georgs
hela! varelse låg bunden under en förtrollning.
»Har fröken Elvira skänkt en tanke på den bön jag
framställde?» Och Georg böjde sig djupt ned för att
uppfånga hennes svar. Han var numera icke alls angelägen om
att alla skulle höra det.
»Jag har talt med min far.»
»Och han ...»
»... har hänskjutit frågan tillbaka till mig.»
Nu uppstod några ögonblicks tystnad. För intet pris
skulle det varit Georg möjligt att fråga vad beslut Elvira
tagiti Han darrade för den vikt, som blivit fästad vid
hans bön, och bävade för det ögonblick, då hon kanhända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
