Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET
187
resolverade mig, när jag i natt spatserade utåt
Hamngatan och vid stora Bommen träffade en
skärgårdsbåt, som just avgår nu på morgonen. Så tidigt
vågade jag ej störa herr kommendörn och anhåller
därför, att jag ej dömes för hårt för det jag utan
avsked reser. Om en vecka är jag tillbaka.
Emellertid har Stormbom instruktioner för brigg ens
räkning, och är jag ej så lycklig att vid återkomsten
träffa herr kommendörkapten, så ber jag att få
försäkra om den djupa vördnad och tacksamhet, varmed
jag har äran förbliva
Herr kommendörkaptenens ödmjukaste tjänare
Georg Letsler
Jag anhåller om min vördnad för fröknarna.
»Har pojken blivit tokig!» utbrast kommendörkaptenen,,
sedan han en lång stund stirrat på detta brev, som förrådde
så mycken sinnesfrånvaro. »Det här hänger ju aldrig
rätt ihop?» Han såg på Stormbom.
Aled tillkämpad likgiltighet upptog Elvira brevet, som
hennes far lagt på bordet, och medan hon genomögnade
innehållet, kunde hon likväl icke hindra, att rodnad och
bleknad omväxlade på hennes kinder.
Gubben Stormbom skakade på huvudet. »Jag tvivlar
på, att det står rätt till, herr kommendörkapten!»
»Berätta mig allt!»
»Snart berättat, herr kommendörkapten! Jag såg min
unge kapten lämna skeppet en liten stund efter sedan
båtarna avgått. Vad fan, tänkte jag, kommer det åt honom/
som inte säger ett ord till mig! Men jag lät bero, för jag
hade litet att bestyra åt de där muntergökarna, som
stannade kvar — och att säga sanningen behövde jag därtill
ta mig en liten tupplur innan jag gav mig av. Vid
sextiden for jag i land och förundrade mig inte litet, när jag
vid hemkomsten hörde mor fråga om kapten blivit kvar
ombord. ’Är han inte här?* sa* jag. ’Han lämnade
Skandinavien minst tre eller fyra timmar före mig!’ Nå, innan
jag hunnit fundera på saken, slog det ett slag på
förstugu-dörrn, så att jag tänkte, att den skulle flyga in, som den
också mycket riktigt gjorde, eftersom jag bara hade lämfc
den. Det var min kapten, och han såg ackurat Ht som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
