Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJÄTTE KAPITLET
197
»Och jag är viss, ifall allt vore henne klart, att hon skulle
gilla vad jag och din egen starkaste känsla vill förmå dig
till...»
Georg gick tidigt till sängs.
Huru fridfullt väcktes han ej vid det vänliga ljudet av
Nisses morgonpsalm!
Sakta steg han upp från sin bädd i moderns forna rum,
gick genom .faderns och tittade in i Nisses kammare. Nisse
sjöng och sydde stora blå lappar på armbågarna av en grå
tröja. Han märkte ej, att han hade en åhörare, men om
han också märkt det, skulle han ändå obekymrad hava
sjungit sin psalm till slut.
Georg kände en djup, mild rörelse fläkta genom själen.
Solen sken så vackert in på alla Nisses färdiggjorda saker,
som hängde med sina märken omkring väggarna och
utvisade vilken ordning han ännu alltid höll médf det lilla,
som han hade om hand.
»Nisse!» sade Georg sakta då sången slutade... »Har
du nyss sett henne, som ställde dig hit till Johannisskäret?»
»Ja, kapten, i söndags i kyrkan — och hon var så vacker
som...»
»Är du redan uppe, min son?» ljöd Letslers röst inifrån.
Och Georg, som gärna velat höra hur vacker Fanny var,
måste genast lämna Nisses kammare för faderns.
Nu kom Nisse med kaffet. Och sedan far och son
intagit sin enkla frukost, gingo de tillsammans ut i den vackra
morgonstunden och satte sig på det vanliga klippblocket,
Letslers älsklingsplats.
»Och jungfruns tistel står ännu lika troget på sin vakt!»
sade Georg, blickande på Johannisskärets enda prydnad.
»Har pappa aldrig förnummit klangen av de små
silverdrillarna?» Georg fattade i vad ämne som helst för att
fördröja det samtal, som väntade honom.
»Jag förstår dig, min son, och *give Gud, att du även
förstode mig, då jag säger dig, att om du vill lyda din fars
råd, återvänder du redan i morgon till Göteborg! Din
gamle förman har största rättighet att vänta detta av dig.
Besinna — om han skulle resa, innan du återkommer! Vad
skall han tänka om ett så märkvärdigt uppförande? Du
måste erkänna, min käre Georg, att han har skäl att kalla
det för en grov otacksamhet!»
»Ack, pappa, jag kan icke återvända så snart! Har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
