Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tg8 ENSLINGEN PÅ JOHANN ISSKARET
icke rest just för att vara frånvarande till dess
kommendörkaptenen med sin familj lämnat staden?»
»Detta är ett rätt eget förhållande, min son! Du
bekänner själv, att faran är så stor, att du behöver fly den —
och ändå vill du påstå, att du icke allvarsamt är fängslad?»
»Om jag ock vore det, vad jag omöjligen kan vara efter
fjorton dagars förvillelse, så är ju det en sak, som ej
hindrar mig att vilja befria mig från en känsla, vilken icke
gör mig lycklig, vilken aldrig kan göra mig lycklig, även
om den delades!»
»Är ej detta ett slags galenskap?»
»Jag tror icke det, pappa!»
»Du vill således helt enkelt säga mig, att du älskar två
kvinnor på en gång?»
»Jag älskar dem icke bägge, pappa: jag älskar blott
Fanny, och jag tycker mig nästan kunna hata Elvira för
det hon tänt en eld, som jag avskyr att känna för någon
annan än den enda, som jag alltid älskat.»
»Och vet du vad jag säger dig, Georg — jo, att vad
du känner för Elvira är en lidelse så glödande som blodet
kring ditt hjärta! För Fanny däremot, upprepar jag, att
det är ett barndomsminne, vilket du, emedan du finner det
vara ädelt och rätt, ävlas att anse som en djup böjelse.
Men akta dig! Begå ej i den sinnesyra, vari du för
närvarande befinner dig, en handling, som skulle stämpla dig
till en människa av; lindrigast sagt, tvetydig karaktär!
Ingen man, som vill räknas äga en skymt av förnuft, går
utan tvång att fria till en kvinna, under det hans själ är
uppfylld av en annan.»
»I detta, pappa, måste jag få döma själv! Om det är
möjligt, att man kan brinna för två kvinnor på samma
gång — så måste likväl den enä lågan slockna av sig själv,
när den andra får rättighet att uppflamma till full klarhet.
Jag friar till Fanny i dag...»
».... och göi: vad du i evighet får ångra!»
»Aldrig, pappa, aldrig kan detta bli händelsen, då jag
förenas med Fanny, som är så god, mild och vacker och
som äger alla de egenskaper, vilka fordras för att göra mig
lycklig och Fanny skall icke bli olycklig med mig, pappa!»
»Men mitt förnufts och min känslas röst, Georg, säger
mig, att hon skall det och att du handlar en hederlig karl
ovärdigt om du nu erbjuder dig åt henne! Se tiden an,
låt den bestämma åt vad håll ditt val slutligen skall falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
