Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJÄTTE KAPITLEt
199
— och vilken min enskilda önskan än må vara, så vill jag
då tiga. Vänta blott nu, ty i den sinnesbeskaffenhet, vari
du befinner dig, har ditt förnuft ingen talan!»
»Omöjligt, pappa — jag hår oåterkalleligen beslutat, ätt
mitt öde skall vara avgjort innan aftonen! Jag får ingen
frid förr. Men har Fanny sagt ja, då är förblindelsen
borta och endast hennes bild kvar... och då, om pappa så
önskar, vill jag till och med i morgon dag återvända till
Göteborg och med största lugn berätta, att jag vatit borta
och förlovat mig.»
»På många år», sade Letsler med vekare röst, »har jag
ej velat återkalla din mor till jorden, men i detta ögonblick
önskar jag att hon vore oss närå och kunde se och höra
huru, i tröts av hennes milda råd och förmaningar, ditt
häftiga sinne bryter fram. Henne skulle du dock lyda!»
»Älskade pappa, tag icke saken från den sidan! Blir
jag olycklig, så har jag ju själv berett mitt öde, men blir
jag olycklig utan att vara förenad med Fanny, så kunde
jag i mitt hjärta förebrå pappa dessa råd.»
»Nåväl... gör som du vill! Men när du tager ett steg,
som för dig blir av den mest oberäkneliga vikt, så gör det
åtminstone med öppna Ögon... Jag har hittills önskat, att
du ännu icke skulle bli bekant med din fars förflutna öden,
varmed likväl din egen framtid på det nogaste
sammanhänger, men för att giva dig en klarare översikt från den
punkt, varpå du nu står, erbjuder jag dig att genomgå mina
anteckningar, som jag likväl helst sett, att du icke läst på
Johannisskäret — och vill du sedan fria till Fanny, så vet
du åtminstone vad du företager.»
»Länge», svarade Georg, »har genomseendet av dessa
papper utgjort målet för min brinnande längtan. Men jag
skulle förebrå mig såsom något orätt, om jag i dag mottoge
pappas anbud: icke att jag tror, det jag är så svag, ätt
vissheten om ett närmare förhållande mellan oss och
kommendörkaptenens familj — vilket jag länge anat — skulle
förmå mig att på minsta sätt rubba min föresats, men att till
denna upptäckt välja ett ögonblick, då jag söker skilja mig
från det tryckande bandet, vore ändå orätt.»
Letslers ansikte uttryckte bedrövelse. Han hade likväl
för mycken människokännedom att ej inse, det varje vidare
försök, sedan detta sista misslyckats, skulle vara gagnlöst.
Han förblev tyst.
»Förlåt pappa, förlåt», fortsatte Georg, »och hav ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
