Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJUNDE KAPITLET 201
Länge satt hon så stum och lyddes utåt bryggan,
varifrån bullret av dagens göromål nådde henne öra, men intet
enda ljud av dem hon väntade.
Plågad av sin inre oro, ville hon åter ha gått ut och sökt
sig ett mål för sin verksamhet, då dörren så sakta, att hon
knappt hörde det, gick upp —och i samma ögonblick
befann sig Fanny, utan ett ord, en suck, sluten i Georgs
armar.
Vackra rosenskyar flögo över hennes kind. Andlös ville
hon draga sig undan den stormande hälsningen.
»Fanny, Fanny_______vad du är härlig — nej, vänd dig
ej bort! Låt mig se i dina blå ögon! Ack, det gör så gott
att se i blå ögon, sådana som dina himlar: du kan aldrig
förstå hui; gott det känns för själen.»
I lycksalig förvirring vred sig Fanny ur hans armar.
Hon var i dödlig ångest för en överraskning — men ack,
det var så ljuvt, att Georg lade hela sitt hjärta öppet! Hon
svindlade. Det kom dock så hastigt, så.., så...
Men Fanny hann ej reda någonting innan Georg,
fattande hennes ha,nd, upprörd frågade: »Fanny, du har ju
aldrig haft en tanke på någon annan än mig? Den
förhatlige jaktlöjtnanten... säg, har han vågat göra dig en enda
stunds ledsnad?»
»Han har icke gjort mig någonting, eftersom han är mig
alldeles likgiltig... Men — men det är längesedan
Skandinavien kom till Göteborg, Georg! Hade du ej kunnat
skriva en enda rad sedan den 30 juli!»
Varje ursäkt dog på Georgs läppar.
»Ack, bliv icke ledsen!» återtog hon. »Du har haft så
många göromål^ — jag förstår det nog. Men, ser du, det
är så, att man ibland har litet svårt att fatta vissa saker.»
Georg rodnade och tryckte henne hand hårt i sin.
»Och du ville bereda mig en överraskning?» slöt Fanny,
som nu tyckte sig så väl fatta alltsammans, att hon
förebrådde sig sina bekymmer.
»Är patron Holmer hemma?» frågade Georg, nästan
medvetslöst, så nedstämd och förvirrad kände han sig av
Fannys oskuldsfulla ursäkter.
»Nej, han är inne åt Lysekil.»
Georg satte sig bredvid Fanny i soffan. Men då Fanny
förklarade, att hon måste gå ut och giva några tillsägelser
om .en förbättrad middag, fattade Georg, av fruktan för
varje avbrott, åter mod. »Söta Fanny», bad han, »bry dig*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
