Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2 ENSLItfGÉN PÅ JOHANN ISSKÄRET
icke om sådäha småsaker! Behöver jag eller kan jag tänka
på middag, när jäg sitter bredvid dig... Hör, dyra Fanny
— en stor nyhet: jag har fått fartyg, eget fartyg!»
»Vad?» Fanny spräng upp med ett sprittande
glädje-uttryck. »Eget fartyg!»
»Men nu borde jag, för att vara en reglerad man, ha
något mera eget — något vida bättre, som jag dock ej
vågat begära, förrän jag hade det förstnämnda... Du vet,
älskade Fanny, att detta bättre är du! Ty du känner mig
tillräckligt ätt vara säker på, att jäg icke skulle vara
hemmastadd i själva himlen, om icke du vore med.»
Hur Fannys hjärta klappade! »Men är du säker, Georg,
att jag verkligen är dig så kär, att jag alltid skall bliva
det?»
’ Fänny sade detta icke därför ätt hon trodde sig äga
minsta anledning till tvivel, utan snarare för att bli bättre
övertygad oni vad hon redan visste.
För ett ögonblick erfor Georg en känsla av obeskrivlig
ångest. Men strax därpå sade han beslutsamt, i det han
drog Fanny intill sitt hjärta: »Fullkomligt säker, älskade
Fanny! Men icke skulle jag våga att begära ditt löfte
om tro, innan jag biktat mig.»
Georgs sorgsna och allvarliga ton skrämde rosorna från
Fannys kind. »En bikt... vad menar du?»
»Lägg ditt huvud mot mitt bröst, dyra Fänny... så...
nu skall det bli bättre! Se, Fanny lilla, ända från de första
dagarna, då jag som pojke ombord på Frifararn hjälpte
Karolus att smuggla och ibland blev uppbjuden till din
far och såg den lilla glada Fanny, ända från de dagarna
älskade jag dig av själ och hjärta, och långt innan jag
begrep de känslor, som kunna storma i en ynglings bröst, var
det mig omöjligt att tänka mig något förhållande i livet
som ej sammanband sig med dig.»
»Ack, det var jäg alltid säker om!»
»De barnsliga känslorna växte emellertid till starka
känslor. Och redan då jag gjort min första styrmansresa
är-nade jag fria: jag var långt förut lika säker om ditt hjärta
som jag visste, att du var säker om mitt. Men, älskade
Fanny, det var min olycka, att jag av min far lät övertala
mig till det löftet, att ej begära dig, förrän jag hade fartyg.
Jag har sedan erfarit, att denna bön å hans sida endast haft
avseende på att vinna tiden, emedan han hemligt närde
den önskan, att jag skulle komma att gifta mig med dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
