Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJUNDE KAPifLET
till en man, med vilken han stått i många och viktiga
förhållanden: jag menar min forne chefs dotter...»
»Ah, Elvira» — utbrast Fanny — »hon, vars namn
fartyget skulle bära?»
»Ja, Elvira l»
»Men du har icke sett henne, du känner henne ej, du
älskar henne ej — hur kan då din far önska, att du...»
Fanny tystnade.
»O, Fanny, det är icke som du tror!»
En darrning genomilade den unga flickan.
»Samma dag som jag återkom till Göteborg, skrev jag
till pappa och sade honom att, ifa^l han ännu fordrade, att
jag skulle förtiga min kärlek till dig, jag då hellre ville
resa ut igen för att påskynda denna tid, än komma hem
utan att för dig få öpjma mitt hjärta. Men innan pappas
svar anlände, voro utsikterna förändrade,
kommendörkaptenen kom till staden — han hade redan utsett ett fårtyg
för min räkning — och den betydliga summa, som ännu
fattades mig för inköpet, erhöll jag av honom såsom ett minne
av hans son. Allt var ju då så väl, så lyckligt det kunde
vara! Ty enligt min fars löfte att fria, så snart jag blivit
min egen, hade jag nu frihet att flyga till dig... och ändå
dröjde jag fulla fjorton dagar!»
Fanny såg på honom med en stor, förundrad blick.
»Jåg dröjde, men av vad orsak: hur skall jag våga säga
dig det? Fanny, min dyra Fanny, nu behöver jag hela din
kärlek! Jag vet, att den är stor, och du får ej draga den
ifrån mig, ty då, Fanny, vet jag icke vad jag gör!»
»Georg!» utropade hon med en ton, som starkt
återdall-rade i hans hjärta, och hon ryckte sig med en häftig
rörelse ur hans omslutande armar. »Nu fattar jag allt:
Elvira har varit med sin far i Göteborg — och försmådd av
henne, kommer du till mig?»
»Fanny, Fanny — icke så illa! Hur kan du tro, att jag,
försmådd av henne, skutte hava... nej, Fanny, jag har
icke älskat henne så, att jag för henne velat försaka min
högsta lycka på jorden: dig! Men jag vill icke hava något
dolt för dig. Hon har under ett par veckor berusat mina
sinnen, mitt huvud: aldrig mitt hjärta. Det har icke varit
dig otroget, min Fånny, och därför flydde jag från henne
till dig, att du med din kärlek måtte hålla mig kvar, så vida
du efter denna bekännelse anser mig värd din kärlek?»
Fannys starka rörelse hindrade henne en lång stund från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
