Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 ENSLINGEN PÅ JOHANN ISSKARET
att svara. Slutligen sade hon, med ansträngning
hämmande bittra tårar, som oupphörligt ville framtränga: »Jag är
ej säker på det, Georg! . Jag tror icke, att en man, som
låter berusa sig av den ena kvinnan, kan sätta högt värde
på-den andra.»
»Om han ej det kunde, skulle han ej självmant hava
återkommit! Men han har icke blott gjort det, Fanny, han
har ju mitt under förblindelsen insett, att sällheten endast
vinnes med dig.»
»Må vara, att du tror detta, Georg, men jag älskar dig
för djupt och innerligt att bifalla ett försök, som, efter det
du nu meddelat mig, säkerligen icke skulle utfalla lyckligt
...Dessutom, Georg — jag är visst icke stolt: det vet du
väl att jag icke är... men min största rikedom försakar
jag hellre helt och hållef, än jag delar den!»
»Nej, Fanny, du får ej vara orättvis! Min öppna
bekännelse bör bäst övertyga dig om vad du är för mig.
Försmådd av dig...»
»... går du till henne!» utbrast Fanny.
»Icke så! Försmådd av dig lever jag blott för mitt yrke.
Jag känner blott en kvinna, som kan skänka mig sällheten.
Då hon nekar mig den, söker jag den ej hos någon annan
åtminstone aldrig så länge det finns en skymt av hopp —
och det finnes alltid, så länge Fanny Holmer är fri!»
»Nej, Georg, så vill jag icke ha det! Jag blygs att låta
dig se, det jag gråter över förlusten av en visshet, som
gjort mig så lycklig, men svagare skall du icke se mig, och
det vore en svaghet, som gjorde mig ovärdig min egen
aktning, om jag under detta förhållande inginge en förbindelse
med dig. I början av ditt meddelande hindrade mig
överraskningen från att tänka redigt, men nu, sedan jag samlat
mig, är jag säker, fullkomligt säker, Georg, att jag icke
vill bliva din!»
»Och du vill det ej, emedan du finner mig ovärdig både
din kärlek och din aktning?»
»Ifall jag tänker så, Georg, kan du vara säker, att det
kostar mig mycket och att jag aldrig vet hur jag skall
kunna leva, sedan jag ej mer för mina ögon har din bild så
klar och ren som fordom!»
»Nåväl, Fanny», sade Georg med djup och stark rörelse,
»om min mor levat — hon skulle förstått mig! Och jag var
säker, att även du skulle göra det. Men jag har bedragit
mig, och det är blott Gud, som vet huruvida du handlar rätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
