Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJUNDE KAPITLET
205
då du, för att straffa en ouppsåtlig och varmt avbedd
otrohet, upplöser det band, som jag med hela min själs längtan
strävat att få tillknyta. Först då skulle jag hava varit
ovärdig din aktning och kärlek, om jag glömt dig och
skänkt mitt hjärta och liv åt Elvira, eller om jag, då
jag-bad dig bliva min, hade fördolt, att jag ägt känsla för en
annan... Kom ihåg, Fanny, att jag ännu för några dagar
sedan kunde sägas vara fri i mitt val! Om jag älskat
henne högre, vad hade då hindrat mig att gå till henne i
samma ärende som det* vari jag nu kommit till dig? Intet
löfte har bundit mig.»
Fanny skakade sakta på huvudet. Hon kunde ej gilla
Georgs ord, emedan hennes ömtåligaste känsla var sårad i
djupet.
»Och detta är Fanny», sade Georg med bedrövad röst,
»den ömma och rättsinniga Fanny, som har kärlek för hela
världen ... Men jag kan icke tro, att mitt öde så snart skulle
vara avgjort. Du är alltför ädel att likna dessa kvinnor,
om vilka jag läst och hört sägas, att de ofta genom
ofördragsamhet förstört både sin egen och andras framtid. Att
fördöma ett fel, är lätt — att förlåta dét är svårt...
vilket-dera överensstämmer bäst med en själ sådan som din,
Fanny?»
Fanny förblev några ögonblick stum. En våldsam
skak-ning arbetade inom henne. »Jag måste förlåta dig», sade
hon äntligen, »ty huru kunde jag annat! Jag kan ej heller
upphöra att älska dig — men binda oss bägge, då du visat
så stor flyktighet, det bör jag icke, och det bör du ej klaga
över... Tag din frihet, Georg... gör med den vad du
vill... låt tiden visa var ditt val slutligen stannar?»
»Du ger mig åter liv, Fanny !» utbrast Georg med
tindrande blickar. »Säga icke dina ord: ’Res med Gud, Georg
... när du återkommer, hålla vi bröllop !*»
»Nej, visst icke!» svarade Fanny, blossande röd. »De
säga: ’Res med Gud, Georg, både denna och flera gånger!
Undvik framför allt icke att komma i beröring med henne,
som så verkat på dig, och finner du slutligen — efter sträng
granskning — att dina känslor icke äga mer än ett mål, då
sök upp mig igen och förnya din fråga, men icke förr T»
»Nå, Fanny, eftersom det är omöjligt, att jag kan få ditt
löfte, så hör vad jag, för att lugna och undanrödja alla dina
farhågor, ärnar företaga! Jag vill göra ungefär samma
försök med mitt hjärta som mödrarna göra med sina barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
