Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 ENSLINGEN PÅ JOHANN I SSKARET
då de vilja ha dem bevarade för koppor: de föra dem in dit,
där smitta finns. I morgon dag reser jag, med fara av vad
utgång som helst, tillbaka till Göteborg och uppsöker
kommendörkaptenens familj, för att varje dag se Elvira: hava
de rest, far jag efter till Helgenäs för att taga avsked och
ursäkta mitt hastiga uppbrott. Går jag då fullkomligt
bärgad igenom denna eldkur, så skriver jag till dig och låter
dig veta, att hoppet om ditt ägande bevarat mig. Men,
å andra sidan svär jag vid min mors minne — jag har
aldrig förr gjort en sådan ed — att jag icke skriver ifall jag
finner, att jag ej bör det!»
»Detta är bra, Georg — jag är nöjd med det! Och efter
två eller flera resor ...»
»Nej, icke mer än en... men den blir en långtur! Jag
går med frakter utrikes, ty jag vill förtjäna litet innan
jag kommer hem igen. Och när jag kommer...»
»Ja, då få vi väl se, så vida jag innan avseglingen får
något brev.»
Det vred i dörrlåset.
Fanny flög till fönstret.
Det var blott köks-Britta, som, förvånad att ej hava fått
några särskilda befallningar, kom och begärde, att få tala
med mamsell.
Men några sådana befallningar behövdes ej. Ty som
förhållandena nu stodo, var Georg nog grannlaga att ej
dröja kvar, utan reste hem för att tillbringa det återstående
av dagen tillsammans med sin far.
Fanny följde honom ned till bryggan.
»Gud välsigne dig, dyra Fanny! Om du icke är nöjd
med mig, så låt din kärlek överskyla mina brister, och
trösta dig därmed, att du en gång skall få den tacksammaste
och kärleksfullaste make!»
»Jag ber dig djupt och allvarligt», sade Fanny och lutade
sig ned mot Georg, som redan stod i båten, »att icke dåra
dig! Bedraga mig kan du ej, det vet jag. Därför:
kommer brev, då tror jag på det som på Guds egna ord, men
kommer icke brev, så bygg ej några förhoppningar på min
svaghet — ty de ramla.»
Sedan Fanny uttalat dessa allvarligt menade ord och än
en gång besvarat den varma tryckningen av hans hand,
sprang hon uppåt bryggan, tillvinkande honom ännu ett
farväl och försvann.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
