Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer, en flicka, som jag ända från barndomen älskat, hade
sina betänkligheter, och har skickat mig ut i världen, innan
hon avgör...»
Sakta drog Henning sin hand från låset.
Hade Elvira låtit förtjusa sig av den dumdristiga
sjömannen, så bleve hon nu också lönad för sitt obetänksamma
val: han älskade en. annan —. ah, Elvira skulle i sin tur
få erfara huru det smakade att försmås, och hon skulle få
erfara det just genom honom, över vilken hon nyss
triumferat !
För första gången i sitt liv kände Henning behovet att
begå en dålig handling. Han sade sig själv detta, men han
hade icke nog ädel karaktär att övervinna en så lockande
frestelse: han gav sig icke ens tid att strida däremot.
Ögonblickets orediga ingivelse manade honom . raskt till
handling.
Snett över i tamburen var dörren till ett litet förmak
bredvid fröknarnas rum. Och Henning knackade dristigt på
denna dörr.
Det var Elvira, som öppnade. »Vi äro strax färdiga!»
sade hon och syntes förvånad över att baronen uppsökte
henne här. »Var god och vänta oss i salen!»
»Om fröken är upptagen eller icke tillåter mig dröja här,
återvänder jag till mitt eget rum. Jag ärnade gå in i
salen, men när jag kom till dörren, hörde jag röster och
uppfångade mot min vilja ett ämne, som säkerligen icke
var ärnat för främmande öron.»
»Detta är säkert misstag!» svarade Elvira och vände
sig bort för att dölja den starka rodnad, varav hon kände
sitt ansikte övergjutas. »Pappa är ju ensam?» tilläde hon
dröjande.
»Jag försäkrar fröken, att han icke är ensam och att
förmålet för hans och kapten Letslers samtal angick —
gissa, om fröken Elvira förmår?»
»Omöjligt! Gissnings förmågan har aldrig varit min
starka sida.»
»Icke min heller. Därför får man stundom det nöjet att
bli överraskad. Syrpriser, minns jag, ha alltid hört. till
fröken Elviras utvaldaste nöjen.»
Elvira förmådde knappt bekämpa sin oro. Med illa dold
harm svarade hon: »Var god och tala litet tydligare om
det ämne, som så kunnat förvåna herr baron !»
»Icke förvåna, men intressera, emedan det just händelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
