Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fanny, så mild, så god, så älsklig, så skapad att göra
honom säll, och då harmades han över ödet, över sig själv*
att han blivit inkastad i ett så vilt, så främmande
förhållande.
Men det var ej i närvarande ögonblick som allt detta
trängde sig på honom. Nu var det blott befälhavaren, som
gjorde sina beräkningar.
Under sina vandringar av och an på däcket, där han
hack i häl åtföljdes av Kom, vilken stannade, var gång
husbonden stannade, och betänksamt tittade åt väders var
gång denne gjorde det, besökte han esomoftast rormannen
för att efterse om han jämt låg på den bestämda kursen,
och han var just vid återkomsten från ett sådant besök på
väg att titta efter farbror Stormbom, då gubben med pipan
i mun kom uppför trappan och satte sig på storluckan.
Gamle flaggskepparen var icke mera samma natur som
vi först lärde känna ombord på fregatten eller som vi för
två år sedan sågo, när han beslöt sig att gå ut med
brig-gen, ty då hade livet ännu en frisk bris inom honom. Men
sedan något mer än ett halvt år sackade lynnet och
krafterna allt mer och mer av. Gubbens hjärta hade fått ett
sår, som aldrig på jorden skulle helas.
Ett brev från det handelshus i Göteborg, med vilket
Georg för sina affärer stod i förbindelse, hade för omkring
sju månader sedan lämnat den underrättelsen, att fru
Rebecka gått till vila.
Detta bref, som med den ömmaste skonsamhet
framlämnades av Georg, bröt gubbens kraft. »Måtte jag snart
komma till henne!» var hans hemliga önskan.
»Nu», sade Georg, i det han nalkades gubben och
vänligt klappade honom på axeln, »behöver farbror Stormbom
likså väl sitta i ro hemma i det lilla bo vi tillsammans
skola bygga, som mina reservsegel att lagas av farbrors
erfarna hand... Men ser jag galet eller bär icke farbror
uniformsrocken under kavajen... Jag tycktes
Hoglands-medaljen tittade fram?»
»Ja, jag har tagit den på mig i dag», svarade gubben
och reste sig med en styrka, som påtagligen stegrades vid
minnet av den tid, då detta äretecken förvärvades, »jag
har tagit den på, emedan vi i dag ha den 19 oktober, min
och salig Rebeckas bröllopsdag.»
»Ack, käraste farbror, då skola vi dricka en skål i kväll
för minnet av en av de värdigaste kvinnor jag någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
