Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstod hur det var möjligt, att hennes blick någonsin
bleknat i hans minne.
Då kommendörkaptenen och gubben Ignelius avlägsnat
sig, bad Georg med brådskande iver om fortsättningen av
den berättelse, som fröken föregående afton börjat.
»Gärna!» sade Elvira och satte sig med sitt broderi i
den lilla soffan.
Georg slog sig ned i fåtöljen bredvid.
»Fröken Elvira har varit på Johannisskäret.., hur skall
jag fatta och förstå detta?»
»Icke som någon låg nyfikenhet; jag hoppas att herr
kaptenen är övertygad därom?»
»Fullkomligt! Fröken ägde ett annat motiv.»
»Till Strand kom en dag en skeppare, vars raska,
kraftfulla väsen särdeles behagade mig: kanske bidrog även
därtill den omständigheten, att han var ifrån Graverna.
Då han återvände till sin båt, stod jag på bryggan och
började språka med den hederlige Kar olus...»
»Ack, Karolus..— min gamle vän!»
»Jag frågade honom om han ville segla ut med mig.
Han biföll och under färden blevo vi så goda vänner, att
jag tror, det vi ömsesidigt voro lika belåtna.»
»Karolus har alltid varit försiktig — icke omtalade han
något, som rörde min far?»
»Långt därifrån: han visste ej då, att jag var bekant
med kapten Letsler, och vi talade endast om skärgården.
Nå, jag blev förtjust i Karolus och hans familj, jag
lyssnade med deltagande till gamle Elias och den fryntliga
mor Malena, jag följde vackra Johanna omkring för att
bese alla hennes härligheter, och skrattade med barnen,
ty hela tiden var jag själv glad som ett barn.»
»Jag ville ha sett fröken den dagen!»
»Helt säkert var den olika alla övriga dagar jag
upp-levat... Sedan jag ett par timmar vistats hos familjen
utan att ens låtsa se Johannisskäret, vilket likväl aldrig
lämnat mina tankar, tog jag, under det jag några
ögonblick befann mig ensam vid stranden med Karolus* äldste
gosse, tillfället i akt och bad honom ro mig ut till skäret,
för att få se utsikten därifrån. Tcke dit, icke dit, Elias’,
ropade Karolus, som kom nedspringande, ’icke till
Johannisskäret, gosse!’ Men innan gossen hann åtlyda
befallningen, låg båten så nära bryggan, att jag kunde fatta i
en bjälke och svänga mig upp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
