Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så mycket bättre, mitt barn! Då du vet det, behöva
vi ej längre orda om saken. E)et är verkligen
jaktlöjtnantens fulla mening att, ifall han ej får ja, genast göra
visita-tion, och jag fruktar, att mina gömställen icke skola
undgå honom.»
»Jag fruktar detsamma, pappa! Men nu kan saken icke
hjälpas, och vi ha ej annat råd än att sätta nycklarna i
dörrarna.»
»Är du topp rasande — sade jag dig icke i går, att för
det beslaget i sin helhet, när plikten tillkommer, halva min
egendom icke skulle stoppa! Jag har tyvärr vågat mig
in i oförvägna spekulationer med en annan köpman, en
stor karl, Packorna innehålla dyrbara siden- och
möbeltyger, äkta schalar, turkiskt garn och sådant kram. Jag blir
olycklig: jag förlorar ej blott en stor del av min
förmögenhet, utan jaktlöjtnantens hat gör, att jag sedan icke kan
på något sätt repa mig. Jag blir åter en småstruthandlare
och får kanske slutligen cedera!»
»Men icke dess mindre», sade Fanny med stadig röst,
»ha vi ej annat råd än att låta visitationen gå för sig, om
vi än skulle förlora allt vad vi äga! Ty bättre den
förlusten än att jag skulle förlora min framtid. Jag anser
min lycka för dyrbar, pappa, att lägga i vågskålen mot
pengar: jag gifter mig aldrig med Ture Gran!»
»Du vill då se din far ruinerad?»
»Pappa kan icke anses ruinerad för det att pappa
drabbas av en betydande förlust! Vi få börj a på nytt igen och
göra mindre affärer.»
»Affärer, då man förlorat krediten? Fanny, mitt barn,
du måste bättre överlägga vad du nu hastigt och
obetänksamt vill avgöra! Denna stöt kommer att utöva ett
förskräckligt inflytande på mitt lynne, och kan du, som alltid
sett mig med glädje uppfylla din minsta önskan, så
onaturligt kallt vägra den första bön, som din far ställer till dig?»
»Det kan jag, emedan jag vet, att min sällhet är pappa
karare än alla ägodelar och att allt vad pappa vinner
genom jaktlöjtnantens efterlåtenhet, icke i framtiden skulle
bli någon ersättning för skulden att ha berett min olycka!»
»Är då nej ditt sista ord?»
»Det måste det vara, pappa, och jag försäkrar pappa
inför Gud, att jag däri icke gör någon ändring! Och låt
oss nu visa oss så lugna som möjligt: vi böra ej lämna
honom den övervikten att se oss svaga och förskrämda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
