Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vredesmod lämnade Holmer rummet Och då han åter
inträdde till jaktlöjtnanten, behövde denne icke fråga huru
budskapet avlupit.
»Nåväl... till göromålen då, herr patron!» Och i ett nu
förvandlade sig den inställsamme friaren, den lismande
vännen, till en barsk tjänsteman, och förvandlingen skedde
så fort, att patron Holmer ej kunde se när den ena masken
föll och den andra påsattes.
Jaktlöjtnanten gick hastigt ned till bryggan och kallade
sina tjänsteandar, varefter han i kungl. maj :ts och
kro-uans namn begärde alla nycklar, emedan patron Holmer
vore misstänkt att i sitt hus förvara insmugglat gods.
Holmers mod hade så helt och hållet fallit, att icke blott
handen, utan hela hans kropp darrade då han framräckte
nycklarna.
På uppmaning av jaktlöjtnanten stapplade han ned till
sjöboden och källrarna, som denne först ville besöka.
I sjöboden påhittades, under ett helt berg av tågverk,
segelduk och gammal tross, en lucka, som ledde ned till
ett mindre rum, bildat i klippan, på vilken sjöboden låg,
och i herr Tures ögon lågade en friskare glöd då han
befallde sina karlar att upptaga de därstädes påträffade
faten.
Härifrån blevo källrarna ett mål för jaktlöjtnantens
granskning. Men hans bemödande kröntes icke nu av så
hastig framgång: det var först efter ett par timmars
förlopp, som Holmer under hjärtslitande suckar såg även
vinfaten prydas med sitt eget och beslagtagarens sigill.
Lik en handfallen stackare följde han nu till vinden.
Men på en gång kände han liksom en fläkt av lättnad,
när han märkte det raseri och den bedragna förhoppning,
som tecknade sig på Grans ansikte då denne på loftet icke
upptäckte något misstänkt och ej fick reda på
inrättningarna i det falska golvet. »Kommer du bara icke underfund
med styckegodset», tänkte vår patron, »så må du, i alla
djävlars namn, fara av med det andra... den klicken står
jag!»
Men just som han börjat repa sig en smula, hade
jaktlöjtnanten för andra gången undersökt tiljornas springor
och lyckats få en att ge vika — och härmed farväl med både
Grans missnöje och Holmers nyvaknade mod: den enes
förhoppning steg lika hastigt som den andres föll, ty nu hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
