Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också jaktlöjtnantens spårhundar visat förträffligheten av
sitt väderkorn och i andra ändan av loftet hittat det rum,
där patron Holmer trodde, att garnet ännu låg.
Men svårligen kan någon föreställa sig Holmers och
Grans ömsesidiga förvåning, då, sedan alla rummen
blivit uppbrutna, icke ens så mycket som en klut fanns i
nå-gotdera.
»Djävulen fördöme en sådan illfundighet!» utbrast
jaktlöjtnanten och sparkade de lösa bräderna till höger och
vänster. »Men vänta, vänta, jag skall icke lämna minsta
fläck i huset, icke ens mamsells sängkammare, nej, icke
ens hennes egen säng utan undersökning!» Och i raseri
störtade han utför trapporna, åtföljd av sina hantlangare.
»Huru begriper jag detta?» mumlade Holmer gnuggande
händerna av förnöjelse. »Det är Fanny, stackars liten, som
i trots av min fördömda envishet räddat godset... Men,
Herre min Gud, vart kan hon ha fört det? Kanske en del
till sitt eget rum, som hon trott att den hunden av
grann-lagenhet skulle skona — jo, vackert gör han!» Och så fort
Holmer hann, stultade han efter till sin dotters kammare,
där han hörde en tämligen högljudd dispyt. Ty Fanny, helt
och hållet oförberedd på detta intrång, ville icke gärna
underkasta sig löjtnantens gvdtycke.
Hon nödgades emellertid giva vika, ty nu var Ture
Gran i utövning av sin ämbetsmannamakt, och hennes
motstånd hade endast styrkt honom i den övertygelsen, att han
här skulle finna det dyrbaraste godset förvarat.
Ledd av denna förhoppning, och med hela begäret att
få hämnas på Fanny, for han fram på ett sätt, som vittna?;
de, att den bildning och finhet, som han i allmänhet ville’
låta påskina, icke var annat än den grova fernissan över ett
i grunden rått sinne, och det rättfärdigade han i stor skala,
då han även här fann sin förhoppning gäckad.
Den märkliga visitationen var äntligen slutad.
Men den vilda hämndlystnad, som lågade i
jaktlöjtnantens ögon då han lämnade Strand, övertygade både far och
dotter, vida mer än det ohövliga bemötandet, att de nu ägde
en fiende, vilken icke skulle lämna något medel oförsökt
att låta dem känna följderna av denna dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
