Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag erfor ännu en känsla av stolthet, då jag
varseblev den djupa förvåning, den vördnadsfulla beundran, med
vilken Arnold betraktade henne.’
Nästan varje afton, då han ej var borta eller hade
främmande, besökte oss Arnold i största hemlighet, och vi
tillbragte tillsammans många timmar, som både för mig
och Nicoline hade sitt välgörande behag.
Redan under den tiden, jag innehade Helgenäs, stod
äldsta byggnaden i vanrykte för spökeri och dylikt, och
efter min förmenta död ansågos av hela godsets personal
de tvenne kamrar, vilka jag själv inrett, såsom en
uppehållsort för min kvingvandrande ande. Denna övertro, så
gynnsam för oss flyktingar, tilltog allt mera, då fiskare,
som aftontid kommo från denna sida, vilken ej kunde synas
från annat håll än sjön, stadfästade den genom
försäkringar, att de sett ljusskimmer därifrån.
Men jag nalkas nu slutet av min bikt. Blott ett blad
återstår.
8.
Så snart vattnet gick öppet, och Arnold måst begiva si#
bort i sin tjänstgöring, hade Ignelius bestyrt om en båt.
som skulle föra oss över till norska landet.
Det var en stormig natt. Det var sista gången jag så&
Ignelius, sista gången jag såg Helgenäs.
Ännu en gång återvände vi hem till Norge.
Men jag kände ej mer någon ro. Jag hade andats den
svenska luften, och jag trivdes ej i någon annan.
För att nedtysta och muta den oroliga anden, som åter
började röra sig inom mig, lämnade vi för alltid vårt lilla
tjäll och drogo från plats till plats i främmande land. Det
var endast i Tyskland som vi uppehöllo oss en längre tid.
På så sätt hade småningom en sträcka av år förflutit och
mitt lynne allt mer och mer fördystrats.
Vi hade åter tillbragt de tre sista i Norge, dock i en
annan trakt, vida ödsligare. Men när flera personer efter
hand flyttade dit, förlorade den för mig sitt förnämsta
behag, och jag gav då åter vika för mitt brinnande begär
att bygga ett bo på den svenska jorden.
Mina tillgångar voro genom de beständiga resorna
tämligen hopsmälta. På många år hade jag icke brevväxlafc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
