Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siktigheten att så sent som möjligt lämna Rössö och
bestämt icke ge mig signalen, om ej pappa med egna ögon
sett jaktlöjtnanten och lämnat honom vid sängen!»
»Också avgjort!»
Nu lagade Fanny kvällsvarden i ordning. Och vid
åttatiden reste patron Holmer åstad för att sköta sina
angelägenheter till lands.
LII.
I den gamla goda tiden, då sillen icke försmådde att i
stor skala hålla sina lekar vid Bohusläns kust och
skär-gårdspatronerna ej behövde bättre bundsförvanter för att
göra briljanta affärer, i den tiden var Rössö känt såsom
en samlingsort för fiskare och sjömän, vilka där levde och
rumlade om på ett sätt, att den därstädes belägna
»restaurationen» nära nog råkade i vanrykte. Det var också ett
märkligt förhållande, att även de fredligaste människer, så
snart de kände knaster- och brännvinsoset från
skänkstugan på Rössö, förvandlades till riktiga bärsärkar: gräl,
fylleri och slagsmål hörde där till nöjena för dagen.
Men med sillen flydde även de lysande tiderna. Krogen
överlevde icke sina blomstringsdagar: den föll och blev
av en fattig änka inredd till salubod. I början ville det ej
ta skruv med rörelseri, ty allt hederligt folk drog sig för
gemenskapen med ett så tvetydigt ställe. Men efter hand
blevo fru Strömstens affärer så goda som hon någonsin
ville önska. Ett nytt hus uppbyggdes, den nya boden
för-seddes med lager från nästan alla skärgårdspatronerna, och
nyfikenheten att se allt detta på nära håll övervann varje
betänklighet; trafiken kom åter i gång, men med den
började även öns onda andar att resa på sig, och det vilda
livet levde upp igen. 5
Angående det så hastigt förvärvade välståndet blev det
snart känt, att fru Strömsten benäget åtog sig att lämna
små handräckningar vid sina aktade patroners hemliga
affärer. Men redan i Petter Grans tid hade alla smuggelhål
på Ön blivit tillbommade, och för närvarande levde fru
Strömsten, med sin åter avtacklade handel, på lämningarna
av det goda, som lurendrejeriperioden förskaffat henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
